Direktlänk till inlägg 27 oktober 2014

Vingklippt och övergiven

Av Anhörig - 27 oktober 2014 21:58

 

Förr hade T en mycket stor bekantskapskrets, inte bara här i Sverige, utan i andra länder också. Vart har alla vänner och bekanta tagit vägen? Några få har hört av sig, mest i början av Ts sjukdom, nu var det länge sedan. Jag kan förstå att det är svårt att prata med honom på telefon, eftersom han knappt kan säga något förståeligt ord – mest kan han säga ”Ja”. Men det finns väl andra sätt att kommunicera - skriva till exempel.  Om inte annat så svarar ju jag i telefon och kan berätta hur han mår. Men få hör av sig. Mest är det Ts bror och syster.


Ts son har bara hört av sig én gång på de nio månader vi bott här och då var det för att jag hade förvarnat att T skulle komma och hälsa på honom och hans familj. Men vad vet jag, de kanske inte har haft så god kontakt tidigare heller. Förr hade jag inte så noga koll på vem T pratade med eller höll kontakt med. Han hade nog inte särskilt frekvent kontakt med sonen då heller. T och jag har alltid haft ganska lösa tyglar på varandra. Vi har aldrig haft stenkoll på vad den andra har för sig, så jag vet inte riktigt.


Tänk att T hela sitt liv levt och verkat för idrotten och satsat allt på att stödja unga idrottare. Han har offrat sitt privata liv och sin familj. Offrat är kanske fel ord, han har inte offret, han har gjort det av sin egen fria vilja. Kanske därför han har så dålig kontakt med sonen nu. Nu får han ingenting tillbaka från verken sonen eller idrotten. Inte det liv som varit heller, det går inte att göra om.


Hans neurologiska sjukdom har isolerat honom från allt i hans tidigare liv. Tänk så ensam man kan bli i sin sjukdom, det är skrämmande. Nu är det jag som är hela hans värld. Det känns som ett mycket tungt ok att bära för mig, men han verkar dessbättre inte bry sig.



 
ANNONS
 
Ingrid

Ingrid

28 oktober 2014 08:56

Det är ju tur att T inte verkar bry sig, men vem vet vad för tankar han har innerst inne. Att det är ett enormt tungt lass du har att dra är dock helt klart.
Varm kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

Anhörig

28 oktober 2014 19:36

Tack du!
Jag känner din värme :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anhörig - Tisdag 27 mars 08:26

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

Av Anhörig - Lördag 17 mars 19:16

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

Av Anhörig - Onsdag 14 mars 07:22


    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

Av Anhörig - Lördag 10 mars 19:07


    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Av Anhörig - Tisdag 6 mars 16:00


Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se