T är inte road av särskilt många saker. Jag tror att han saknar sitt jobb lite. Han saknar att någon behöver hans insatser och att ha en funktion i ett sammanhang. Samtidigt vill han nästan aldrig göra någonting av det jag föreslår. Det enda han nästan aldrig säger nej till är att gå en promenad.

Så vi tog en promenad både på lördagen och på söndagen. Vädret var så där grått, som det varit en längre tid, men i övrigt var det skönt att komma ut. Vi njöt nog alla tre, T, jag och hunden. Förr kunde vi gå i skogen eller hoppa från sten till sten på stranden, men numera måste jag hitta platta vägar eller ett slät och, någotsånär, stadigt underlag annars har han mycket svårt att gå där.

Den här videon är tagen på lördagen vid Stenkusten, men egentligen hade han ännu svårare att gå på söndagen, när vi gick runt stenbrottet vid Storugns. Nåja, inte runt hela för det är enormt, men delar av det. Då hade han svårt att få med sig högerbenet, han fick då och då hålla i staketet för att inte ramla. På ett ställe fanns en stor vattenpöl intill staketet och då höll jag honom i byxbaken och han fick lägga armen om mina axlar för att få stöd. Jag letade reda på en käpp, som han kunde använda att stödja sig på, men han tog den under armen i stället, så det var inte mycket nytta med det.

Det är hans, sen tidigare, diagnostiserade sjukdom, MSA, som har blivit sämre. Det är lillhjärnan som samordnar rörelserna och det är bland annat i den som cellförlusten sker. Han har blivit mycket sämre i den sjukdomen det senaste halvåret och många stora och små motoriska förmågor har försämrats.