T är inte road av särskilt många saker. Jag tror att han saknar sitt jobb lite. Han saknar att någon behöver hans insatser och att ha en funktion i ett sammanhang. Samtidigt vill han nästan aldrig göra någonting av det jag föreslår. Det enda han nästan aldrig säger nej till är att gå en promenad.

Så vi tog en promenad både på lördagen och på söndagen. Vädret var så där grått, som det varit en längre tid, men i övrigt var det skönt att komma ut. Vi njöt nog alla tre, T, jag och hunden. Förr kunde vi gå i skogen eller hoppa från sten till sten på stranden, men numera måste jag hitta platta vägar eller ett slät och, någotsånär, stadigt underlag annars har han mycket svårt att gå där.

Den här videon är tagen på lördagen vid Stenkusten, men egentligen hade han ännu svårare att gå på söndagen, när vi gick runt stenbrottet vid Storugns. Nåja, inte runt hela för det är enormt, men delar av det. Då hade han svårt att få med sig högerbenet, han fick då och då hålla i staketet för att inte ramla. På ett ställe fanns en stor vattenpöl intill staketet och då höll jag honom i byxbaken och han fick lägga armen om mina axlar för att få stöd. Jag letade reda på en käpp, som han kunde använda att stödja sig på, men han tog den under armen i stället, så det var inte mycket nytta med det.

Det är hans, sen tidigare, diagnostiserade sjukdom, MSA, som har blivit sämre. Det är lillhjärnan som samordnar rörelserna och det är bland annat i den som cellförlusten sker. Han har blivit mycket sämre i den sjukdomen det senaste halvåret och många stora och små motoriska förmågor har försämrats.

 

Mia

17 november 2014 15:54

Så tråkigt att se och förlora en nära anhörig via den sjukdomen. Ja via alla sjukdomar egentligen, men någon demenssjukdom är nog än mer den "anhöriges sjukdom", som det sägs.

http://miatankar.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...