När vi gick från sjukhuset till den parkerade bilen, sa jag till T, att jag borde ha passat på att gå på toa, när vi ändå var kvar på sjukhuset. Han nickade.

-          Jag är också kissnödig.

-          Men du som är karl, kan väl fixa det i en buske, när vi kommer fram till bilen, där borta där motionsspåret går in i skogen.

När vi kom fram till bilen fick jag syn på en man, som rastade sin lilla ulliga schäfervalp och bad att få hälsa på den. Medan jag gosade med valpen, fick jag i utkanten av synfältet samtidigt se T ställa sig mitt på ängen i stället för att gå in i skogen. Han öppnade gylfen och drog ner byxorna lite mer än vanligt manfolk, tack vara att han har blöja, så det syntes desto mera vad han höll på med. Inte bara hundägaren, utan även en annan man och därtill ett äldre par som var ute och promenerade, såg honom nu helt ogenerad och öppet stå och kissa i gräset med byxorna halvt nerdragna över rumpan. Jag hade mest lust att sjukna ner genom jordskorpan och försvinna i ett hål i marken. Åh, så pinsam han kan vara. Jag försökte prata väldigt intensivt med hundägaren, så att all hans uppmärksamhet skulle vara på mig och inte på vad som hände på ängen. T däremot verkade inte bry sig ett dugg om att andra såg honom.

Jag har lite svårt att bara ta såna där incidenter med en klackspark, men jag är väl lite överkänslig.

 

Znogge

23 november 2014 17:54

Jag förstår din känsla för vissa saker gör man bara inte. Men du får försöka att tänka på att han inte är frisk. Det tror jag att de som tittade förstod. Men lätt är det inte...

http://znogge.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...