Julen har varit lugn och utan incidenter. Jag har varvat jobb och hemmatid. Kopplat av den tiden jag inte jobbat, ätit god mat och tittat på tv.

Just nu har inga nya försämringar tillkommit. Det är konstigt med symtomen, det verkar som om de försämras i tur och ordning. Ibland är det kognitiva som försämras och när det stannar upp, så är det balansen eller finmotoriken. Men just nu verkar det vara stand by.

Möjligen sover T väldigt mycket – mer än tidigare. Han har inte vaknat ännu (11:00) och så har det varit ett tag nu. Han brukar vakna före 12:00 och gå upp i morgonrocken och ta lite frukost. Sen går han åter och lägger sig och sover till 14 – 16-tiden. Då klär han sig och går möjligen en promenad. Därefter parkerar han framför tv´n resten av kvällen.

De dagar jag börjar att jobba vid 17:00, hinner vi inte gå promenader tillsammans, då får han gå själv. Men det är inte varje dag han går ut. Annars har jag köpt ett par stavar till honom, för att hjälpa balansen lite.

Jag köpte ett par till mig själv samtidigt, för jag vet att han har svårt att erkänna sin begränsning. Kanske hjälper det lite om jag också går med stavar. Och nu för tiden är ju stavar mera ett tecken på hälsa än ohälsa.

 

Ingrid

27 december 2014 11:40

Det såg gott ut det där!
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Karin

29 december 2014 20:56

Stora och varma kramar till er båda!
Karin

http://pixelmojan.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...