I går var jag hos min kollega Anne-May. Hon har två hästar och delar generöst med sig av sitt överflöd till mig, vilket jag uppskattar oerhörd mycket. När man sitter på en häst glömmer alla bekymmer och är helt närvarande i stunden.

Med på bilden är också Agneta, som har en isländsk häst uppstallat hos Anne-May. Anne-May tog denna bild i höstas.

 

Ingrid

25 januari 2015 15:03

Såna stunder ger styrka!
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Mia

25 januari 2015 17:09

Sådana stunder behøver du massor av før att orka med resten. Tror jag! Att gøra sådant man går gott av ger oss alla energi.

http://miatankar.wordpress.com

Anhörig

25 januari 2015 17:44

Utan mina vänner skulle jag nog inte orka. Bloggvänner är också bra att ha :-)

 

Znogge

26 januari 2015 16:50

Så skönt för dig att få lite kravlös egentid och kunna ladda batterierna en smula. Det behöver du garanterat göra!

http://znogge.wordpress.com

 

Amanda å matte Julia

28 januari 2015 18:53

Skönt att kunna ladda batterierna! Härliga bilder.
Jag har tagit mig friheten att lägga din blogg i min blogglista för att hitta hit lättare, hoppas att det inte gör något. Jag tar genast bort den om du vill.

Hjärtliga hälsningar
/Julia

http://hjuliahullerombuller.blogspot.se

Anhörig

28 januari 2015 21:22

Jag ligger väldigt gärna i din blogglista :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...