Nyligen satta jag mig ner och radade upp alla skäl för att jag inte ville ha hemtjänst. I går ringde jag sociala myndigheterna  och begärde hemtjänst, idag ringde en biståndsbedömarea och bestämde ett hembesök till på fredag. Här går det undan med tvära kast.

Nu är det egentligen inte så, att jag vill ha hemtjänst - inte på vanligt vis, så där varje dag; men eftersom T inte äter om jag inte, mer eller mindre, serverar maten framför honom, så tvivlar jag på att han klarar sig själv om jag åker och hälsar på barn och barnbarn på fastlandet i flersa dagar. I går hade jag gjort en gryta med ytterfilé och kokt potatis därtill, så det var klart till jag skulle åka till jobbet; men när jag tittade i kylen nu på morgonen hade han inte rört det. Så för att vara säker på att han får i sig ordentligt med mat, måste någon titta till honom, när jag är borta.

Förra året, när vi flyttade hit, var min plan att åka upp till fastlandet ungefär 1 gång/månad; men jag har inte kunnat lämna honom flera dagar, utan att känna mig orolig. Min anhörigstödjare har dessutom tjatat (på ett vänligt sätt förståss), att jag ska börja ta emot hjälp. Nåväl, jag får väl ge mig - för T´s skuld.

 

ingabritt jormelius

28 januari 2015 21:53

Cybervännen. Förstår att du känner dig kluven, fast jag tror det är bra för er båda. Lycka till och jag tänker på. Ingabritt.

 

Ingrid

28 januari 2015 22:01

Det är nog ett klokt beslut du har kommit fram till. Får du inte lite avlastning kommer du inte att orka i längden.
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 

Sundsvalls Micke

29 januari 2015 00:23

Hej!
Vill bara säga av egen erfarenhet av socialamyndigheter. När de kommer hem till er så ställer de inte frågorna till dig utan till din man som förmodligen inte kan svara på dessa.
Säger bara kör över handläggaren o säg. Detta är vi berättigad till att få hjälp med enligt socialtjänstlagen o ni är skyldiga att utföra det uppdraget.
Protesterar hon (ja är oftast en hon) som är biståndshandläggare. Så säger du att jag för min mans talan.
Har lärt mig efter alla krig jag fått föra emot vår kommun. Har så mycket jag skulle kunna berätta, men skulle tyvärr ta hela natten o din blogg skulle nog chrasha också då det skulle bli för långt.
Men Gotland är en liten kommun o kanske ser saker på ett annat sett än vår kommun där allt bara handlar om pengar o inte personen bakom som behöver hjälp.

Stor kram o hoppas att allt löser sig. Kan annars säga att de ringer en VÄLDIGT BESVÄRLIG ANHÖRIG. Ja till mig så skäller jag på dom.. Voff Voff. :-)

Micke

Anhörig

29 januari 2015 08:43

Vi får väl se. I morgon kommer en kvinna och hon verkade trevlig på telefon i alla fall. Jag väntar väl med att skälla på dem, tills det behövs, men då ska jag först morra och sen... ;-)

 

Amanda å matte Julia

29 januari 2015 07:12

Det är bra att det går undan, både för dig och din älskade T. Kommer någon att se till honom, kan du äntligen slappna av.
Lite i alla fall :)
/Julia

http://hjuliahullerombuller.blogspot.se

 

Znogge

31 januari 2015 16:36

Det tycker jag att du gör rätt i. För T men också för din del. Hoppas att det blir ett bra och konstruktivt möte på alla vis.

Kram

http://znogge.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...