Åter tillbaka från ”ledigheten” kan jag andas ut. Min lilla tripp till fastlandet verkar ha avlöpt utan problem.
Jag hade skrivit en hälsning till hemtjänsten med lite personliga upplysningar om T och vad vi/han behövde hjälp med samt vad de särskilt skulle uppmärksamma. När jag kom tillbaka hade tjejen (hemtjänsten alltså) skrivit en liten ”dagbok” med en sammanfattning av vad de gjort dag för dag.
Enda missödet vad ett krossat glas, som T tappat på golvet, dock utan att skära sig. Hemtjänsttjejen hjälpte till att plocka upp, när hon kom.
Nu funderar jag på att åka iväg även nästa månad.
Mia
27 februari 2015 14:23
Ja, det är inte dumt om du unnar dig några dagars frist från din man då och då. Jag tror och hoppas att det ger dig glädje och litet energi inför allt som makens sjukdom för med sig.
http://miatankar.wordpress.com
Ingrid
27 februari 2015 15:26
Så skönt att det fungerade bra för T under din ledighet!
Det lovar ju gott inför framtiden
Kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Julia
27 februari 2015 18:18
Det var verkligen goda nyheter! Hoppas att du fick lie lugn och ro också.
Idén med insrtuktioner till hemtjänsten var jättebra och att de tog sig tid och skrev en liten dagbok tillbaka är ännu bättre!
Nu vågar du nog ta dig till fastlandet med jämna mellanrum :)
Hälsningar
/Julia
http://hjuliahullerombuller.blogspot.se
den närgångna
1 mars 2015 17:17
Har läst alla inläggen i ett sträck nu. Du är på den ena sidan av demensen… den anhörige. Jag är på den andra, den dementa. Så, vad ska en säga. Nu ber jag min man att inte slita med mig, när det har gått långt, utan putta in mig på ett demensboende. Men egentligen vet jag ju inte hur jag känns då, när det är dags. Iallafall känns det bra att läsa att du har tagit emot lite hjälp och att det funkar. Så att du får en vilopaus och egentid.
Det är så mycket mer jag kunde skriva, men jag kan inte veta om det är lämpligt eller intressant.
Överse med ev. stavfel och språkfel, i min demens ingår språksvårigheter.
Jag ska försöka följa din blogg, kanske att jag kan få inblick i den anhöriges värld.
Allt gott till dig och din man!
http://närganget.wordpress.com
Anhörig
2 mars 2015 07:08
Åh, snälla du, vad det känns skönt att du skriver. Jag blir alldeles tårögd. Det är otroligt starkt av dig.
Det känns som att någon från den andra sidan hör av sig. Den andra sidan, där de finns som vi inte längre har kontakt med. De som gått in i dimman.
Jag skulle bli så glad, om du vill fortsätta att skriva och berätta för mig. Jag bryr mig inte ett dugg om stavfel eller annat tokigt, bara jag får kontakt.