Det finns positiva ting med att gå igenom svåra saker. Jag försöker att träna mig i att tänka positivt, det vinner jag nog på, tror jag.

En på min anhöriggrupp sa: ”Jag blir så trött på alla som tycker. Det är bara jag som vet, hur det är.” Så rätt hon har! Och ändå, kan man begära att andra ska förstå? Man kan försöka förstå, men bara den som är mitt i eländet vet. Det gäller nog alla prövningar i livet.

Förutfattade meningar har vi alla, det är de som är vår livserfarenhet och som ger oss regler att leva efter. Jag tror inte man ska avfärda förutfattade meningar som negativa. I stället kan man använda dem på ett bra sätt. Man kan försöka omforma dem till ett positivt synsätt och glädjas åt att andra människor har olika erfarenheter – det som kan tillföra något i stället för att begränsa.

Om vi tränar oss att tänka positivt, försöker att se allt med livsglädje och bejaka livet, så vinner vi mer livsglädje. Den dag vi kommer till slutet av livet, är det skönt att kunna tänka tillbaka med belåtenhet i stället för besvikelse. Säg ja till de små, och stora, sakerna som gör livet glatt och strunta i det som gör det småskuret och begränsat.

 

Julia

9 mars 2015 11:11

Du har så rätt i allt du skriver! Det är ju bara man själv som mår dåligt av att vara bitter. Det är bara man själv som VET.
Visst ÄR livet orättvis ibland, men jag (och de flesta) mår bäst av att se så ljust jag kan på det som har hänt.
Man KAN inte göra om gårdagen!
Det gäller att göra det bästa av idag och imorgon :)

Kram
/Julia

http://hjuliahullerombuller.blogspot.se

Anhörig

10 mars 2015 11:15

Det märks att du varit med om svåra saker i livet. Och valt att njuta av det som positiva erbjuds :-) Länge leva oss!

 

Znogge

9 mars 2015 19:00

Vilka kloka ord från dig så här på måndagskvällen. Det ligger mycket i det som du säger.

http://znogge.wordpress.com

Anhörig

10 mars 2015 11:18

Tack (rodnar blygsamt). Jag kom på detta, när jag gick in och skrev på en annan blogg.

 

Skånskan

11 mars 2015 11:09

Så rätt tänkt av dig. Mitt motto är att, leva fullt ut, tills jag dör. Vad vore annars meningen med livet ? Kram från Skåne.

Anhörig

12 mars 2015 08:36

Just så!
Tack snälla du!

 

Stella

11 mars 2015 12:05

Positivt tänkande kommer en långt med. Det är något jag försöker "lära ut" till några i min omgivning, som ältar saker. Uttrycket "Det är inte hur man har det, utan hur man tar det, som gäller" ligger det mycket i. Trots min belägenhet, är jag den som tar eländet mest positivt. Men det är ju mycket lättare för mig, för det är endast jag som vet hur det är inuti. Andra kan bara försöka göra sig en föreställning om det. Och prova ett perspektivbyte. Men vad alla kan göra, är att inte döma och vara lite mer ödmjuka och förstående. Sjukdom kan drabba alla och envar, man går aldrig säker. Och kanske hör demens till dom riktigt tuffa sjukdomarna för dom anhöriga, i och med personlighetsförändringarna. Än så länge är jag själv ganska klar i huvet, och märker förändringar själv. Så läget är typ under kontroll. Och mitt positiva sinnelag är inte påverkat, ännu.
Men att tänka positivt och se läget ur en annan vinkel, är välgörande för alla. Bra att du kommit på det.
Allt gott både till dig och din man.

http://narganget.wordpress.com

Anhörig

12 mars 2015 08:35

Du verkar så klok och samlat. Jag måste buga mig.
Men visst är det lätt att älta. Och så finns det ju toppar och dalar. När man är i dalen, är det mesta svårt.
Jag kommer att tänka på Anna-Carin Lind-nånting, son skrivit boken om sin väg genom sjukdomen ALS. Hon sa till sina anhöriga: "Gråt ni bara! Era tårar är min tröst." Genom att gråta visade de, att hon var viktig för dem och att de skulle sakna henne.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...