Direktlänk till inlägg 12 maj 2015

Ett steg till

Av Anhörig - 12 maj 2015 06:03


Nu har jag berättat för T att jag sökt om avlastning en vecka i månaden. Han sa ingenting, och det brukar han ju inte heller, men jag såg att han blev ledsen.


 

I går var vi åter och handlade. Det är tur att det finns kundvagnar, så han kan använda dem som rullator, även om han aldrig skulle erkänna att det är just det han har dem till. Jag har ju pratat med en arbetsterapeut om en sådan, men det blir inte lätt att få honom att börja använda den. Det blir som när jag bad om en sittbräda till badkaret, han började först att använda den, när han inte hade kommit upp ur badkaret själv och legat där i det kallnande vattnet i 7 timmar. Sen dess har jag förbjudit honom att duscha själv.


Jag har också funderat på att söka parkeringstillstånd för handikade. För det första ligger de närmare affären, men främst så är de bredare. Otaliga gånger har han slagit upp bildörren mot en annan bil. Numera ser jag till att välja en parkeringsplats med ledigt bredvid. Visserligen händer det ofta att det står en bil, när vi kommer ut igen; men han har lättare att gå in i bilen än ut. När han ska ut, måste jag oftast hjälpa till. Då tar jag ett tag i hans arm, som jag lärt mig i jobbet – jag lägger min underarm längs hans och tar tag om hans armbåge, så att han kan ta tag om min armbåge. Därmed får vi bättre grepp, än om man tar i handen.  Han har svårt att reglera kraften i greppet och ger jag honom min hand, klämmer han nästan sönder den. Visserligen klämmer han om min arm precis ovanför armbågen, men det känns lite mindre där. Fast i går trodde jag nästan att jag skulle få blåmärken där, men kärringen är av gott virke tydligen, jag hade inga märken när jag kollade sen.


 
 
Ingrid

Ingrid

12 maj 2015 12:56

Det är väl så du får göra, ta ett steg i taget. Låta T vänja sig så småningom att du inte finns där för honom hela tiden.
Jag önskar dig en fin helg!
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 
Julia

Julia

12 maj 2015 15:44

Du får göra som jag, ta en sak i taget....

Kram
Julia

http://hjuliahullerombuller.blogspot.se

 
Znogge

Znogge

13 maj 2015 20:04

Jag tycker du gör helt rätt. Du behöver få avlastning och T hjälp och då får man börja någonstans. Visst är det säkert ovant i början men samtidigt så vänjer ni båda er vid det. Du kan inte alltid finnas till hands för honom...

Kram och trevlig helg!

http://znogge.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anhörig - 27 mars 2018 08:26

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

Av Anhörig - 17 mars 2018 19:16

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

Av Anhörig - 14 mars 2018 07:22


    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

Av Anhörig - 10 mars 2018 19:07


    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Av Anhörig - 6 mars 2018 16:00


Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...

Skapa flashcards