Alla inlägg den 17 maj 2015

Av Anhörig - 17 maj 2015 09:30

För ett år sedan googlade jag på ”anhörigstödjare”. Det visade sig att Gotlands kommun tillhandahöll sådana. Jag skickade iväg ett mail med förfrågan om stöd och fick kontakt med Elisabeth. Det är något jag inte ångrar. Hon har varit till stor hjälp både praktiskt och, inte minst, psykiskt. Att få prata av sig, utan att hela tiden väga orden på guldvåg utan bara prata rakt ur hjärtat, har nog varit avgörande för min egen hälsa. Jag har fått en tilltro till att jag gör rätt - att jag har rätt som anhörig och som människa. Elisabeth är dessutom en förtjusande människa.


 

Elisabeth


Men också många andra har varit till stort stöd. Inte minst med råd och förslag jag fått här på bloggen. Jag har tagit åt mig av många goda råd, kanske inte alltid rakt av och inte utan att anpassa dem till min situation och mitt eget tycke. Och inte alltid genast – en del saker har behövt mogna. Jag har lagt dem i mitt minne och ältat dem, för att förkasta några och använda andra. En del råd och förslag har behövt tid att mogna. En del håller fortfarande på att mogna.


Jag behöver tid att bearbeta de jobbiga besluten. Många gånger tar jag ett beslut efter en magkänsla och ångrar det sedan. Men så händer det något och jag inser att mitt beslut var rätt. Som till exempel att söka avlastning en vecka varje månad. Jag har haft dåligt samvete för det - att jag gett upp för lätt. Orsaken till och det avgörande var två saker: Dels min kloka svärsons uttalande (en av flera svärsöner). Han frågade mig: Varför gör du det här? Är det en kärlekshandling eller är det för att slippa dåligt samvete? Och tyvärr måste jag erkänna, att det är det dåliga samvetet som väger tyngst. Känner jag någon kärlek längre? Nä, den har nog runnit ut med badvattnet (om jag får använda den metaforen). Den T jag en gång träffade, finns inte längre och jag tänker inte ha samvetskval för att min kärlek numera är borta och har ersatts av vemod och pliktkänsla. Och så dels T´s ständiga kladd med kiss och bajs. I går var det åter dags. Det var kiss och bajs över hela badrumsgolvet och jag fick hjälpa honom med rengöring av sig själv, kläder och av badrummet. Han ramlade två gånger utan att skada sig, men jag fick hjälpa honom upp, vilket har gett mig en molande värk i korsryggen.


Hans uppeapade jakt på mina inbillade älskare, så sent som i förrgår, gör mig också obehaglig till mods och jag är rädd att den biten med hans paranoida stunder kommer att accelerera. Förmodligen har han sådana tankar mer än han

visar för mig.


Nej, nu har jag inte längre några betänkligheter. Det ska bli så skönt med en vecka ”ledigt”.


Skapa flashcards