Hej, Rebecka! Hittade din blogg, har läst några inlägg, och bestämt mig för att fortsätta följa den. Du skriver bra och framför allt så uppriktigt! Du vågar blanda kärleksfullhet med hopplöshet, så som jag tror att livet just gestaltar sig för många anhöriga i din situation. Jag är förtroendevald som ordförande i Socialnämnden på Gotland, och har mycket att lära mig av personer som du. Tack för att du skriver!
(Även jag bloggar, utan annat tema än mitt eget liv och vardag. Välkommen in om du har tid och lust: www.maria-yogini.blogspot.se)
Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...
Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...
T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.
...
I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...
Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...