I går morse, när jag gick upp vid halvsex, såg jag att lampan var tänt i T´s rum. Jag tittade in och där låg han vaken ovan på täcket. Jag frågade varför, men fick samma svar som jag nu har fått vänja mig vid: Ett suckande flin. Jag har alltså ingen aning om varför han inte låg under täcket, som han brukar vid den här tidiga timmen. Dagen före sov han till 12:00.

I dag vaknade jag sakta till liv vid 05:45, vilket kändes helt ok, jag brukar vara morgontidig. Innan kroppen hade börjat att komma igång, började hjärnan registrera att det var några ljud som inte stämde med den normala, kompletta tystnad som brukar existera så här ute på landet. Jag lyssnade igen - jo, visst var det något som lät! Jag steg upp, öppnade min dörr och tittade ner på undervåningen. Lampan var tänt därnere. Jag klädde mig skyndsamt och gick ner. Där på köksgolvet satt T i bara blöjan. När jag frågade hur det gått till, fick jag samma svar som vanligt – inget. Och inte hade han tryckt på larmet, som han har runt halsen. Jag drog upp honom och hjälpte honom till rummet, samtidigt kollade jag blöjan. Den var dyngsur, men bara én enda. Jag satte ju på dubbla i går kväll.I hinken som jag ställt fram på hans rum för begagnade blöjor låg en torr. Hmm! Rätt hink, men fel blöja.

Jag har kommit på en ny strategi. Förr gick han själv på toa, nästan alltid med samma nedslående resultat – golvet blev nedkissat. Nu försöker jag förekomma honom – jag tar ifrån honm det egna ansvaret och byter blöjan vid lämpliga intervaller. Det funkar rätt så bra, det blir mycket mindre jobb för mig i alla fall. Jag lär mig!

Ännu har han inte haft avföring sen han kom hem från växelboendet i måndags. Skönt! Det brukar alltid resultera i en massa kladd. Men jag bävar för hur det kommer bli inom kort. Antingen är han förstoppad och jag måste agera med laxerande medel eller så händer något stort inom kort. Bäst att ladda mentalt.

Jag ser gamla skrapmärken på hans rygg och ett rejält, gammalt blåmärken på insidan av överarmen och vet inte var de härstammar ifrån. Måste ha hänt på boendet. Han själv har ingen aning.

Jag hade planer på att få till ett samtal om T med hans kontaktperson på boendet, men jag har inte lyckats få tag i henne. Fick nöja mig med den som jobbade för tillfället. Tänkte fråga hur de uppfattar T. ”Jo, han är alltid så trevlig och glad, tycker om att vara med”. Det är ju bra, men det var inte riktigt så jag menade. Frågade dem om han inte kissar på sig lite överallt där, som han gör hemma. ”Jo, men då tar vi bara ut honom i duschen och spolar av honom. Det är inga problem”. Lätt för dem att säga, jag måste ju få upp honom i badkaret först och det är inte lätt numera.

Jag måste nog försöka klargöra vad jag egentligen efterfrågar, jag vill veta om de tycker att han är så kognitivt sänkt, som jag tycker. Om de tycker att jag gör rätt, som vill ha växelboende. Jag vill ha lite feed back på alla mina funderingar.

Historien fortsätter…

 

Znogge

18 september 2015 06:52

Ett litet praktiskt tips. Jag är ganska säker på att T har rätt att få badkaret borttaget och satt in en duschkabin i stället. Det brukar vara standard när rörelse- och andra förmågor försämras.

http://znogge.wordpress.com

Anhörig

18 september 2015 08:04

Du har helt rätt! Men jag äääälskar att bada och hatar att duscha. Jag fryser då. Däremot jag vet en annan rörelsehindret, som får komma och duscha på ett boende eller vad det var. Jag ska forska i det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...