Heureka (Εὕρηκα, ofta transkriberat Eureka) är grekiska och betyder Jag har funnit (det).^[1] Enligt Vitruvius skall Arkimedes ha sagt detta när han kom på det som kom att kallas Arkimedes princip.^[2]

Uttrycket Eureka! ("Jag har funnit det") är Kaliforniens motto.

Inget är så illa, att det inte är bra på något vis.

Återigen skriver jag det: T har blivit sämre. Det små, små graderingar, som hela tiden märks. Inte stora, men när de läggs ihop, så blir det i slutändan en stor förändring. Visserligen är det ofta fråga om dagsform och variationer under dagen, men…

Sen han kom hem i måndags märks det att han har svårare att gå utan rullatorn. Han tar lång tid på sig att göra vanliga saker som att komma upp ur sängen, sätta på sig skor, ta fram mat ur kylen. Jag försöker ändå att inte hjälpa till så mycket. Tänker att om han får hålla på att göra det som är jobbigt själv, så är det träning, som låter honom behålla förmågorna så länge det bara går. Fast ibland måste jag ta över. Eller så tappar jag tålamodet och gör det själv – det går fortare.

Tack vare hans sämre förmåga att gå, så har han inte försökt att gå upp på övervåningen sen han kom hem från boendet. Hans letande efter min inbillade älskare, som gör mig galen och har tvingat låsa om mig på nättern.Om han ändå gör det, går up för trappan, kommer han förr eller senare att ramla ner. Det är inte en fråga om han ramlar, utan när. Nu går han fram till trappan och tittar upp ibland, men han vänder sen och går därifrån. Jag tror faktiskt att jag slipper de nattliga inspektionsbesöken i fortsättningen. Heureka!

Ett annat heureka: Jag har tagit över, när det gäller blöjorna. I stället för att låta honom sköta allt som gäller kiss och bajs, så byter jag regelbundet hans blöjor och passar honom, när han bajsat på sig, så han inte försöker fixa det själv. Då blir det bara mera kladd. Detta har till följd, att jag numera sällan behöver torka golven eller byta sängkläderna, något jag fick göra ofta, ofta förut. Torka golven fick jag göra upp till 6-8 gånger om dagen. Toaletten är numera precis så ren som jag gjorde den sist jag städade, för T går inte längre på den. Underbart! Och tänk – bara att slippa springa upp på övervåningen varje gång jag ska kissa.

Men det är klart, det blir ju mera pass, jag måste hela tiden vara med och kolla honom. Ytterligare ett ansvar som jag tagit över. T blir mer och mer som en bebis, som inte kan sköta sig själv. Och egentligen är jag väl för gammal för att ha en bebis, kan jag tycka.