Förra veckan var det ”Anhörigveckan” här i Sverige. Jag försökte vara med på olika aktiviteter en hel del, bl a såg jag filmen ”Stil Alice”, som skildrar en kvinnas insjuknande i Alzheimer. Den var mycket gripande, tycker jag, trots att det inte är samma sjukdom vi är drabbade av, så fanns många beröringspunkter.

I torsdags träffade jag äntligen en delgivningsperson och vi gick tillsammans till T på boendet för att lämna över stämningen till honom. Han bara log och log och log. Undrar hur mycket han egentligen begriper?

 Dagen efter ringde Tingsrätten till mig för att diskutera, hur vi skulle göra för att överlämna stämningen och det gick snart upp för mig, att de på Tingsrätten inte visste att stämningen redan var överlämnad. Lite märkligt hur den ena inte vet vad den andra gör.

Men strunt samma - jag ligger nu officiellt i skilsmässa. Visserligen blev betänketiden fördröjd med drygt en månad. Spelar roll, jag har egentligen inte bråttom. Jag vill bara inte vara gift med en person, som jag tvättar i rumpan och byter blöjor på; men har jag gjort det nu det senaste året, så kan jag väl fortsätta ett litet tag till. T är för mig numera en person som jag i princip jobbar gratis som hemsamarit åt. Jag vill inte att han ska röra mig. Han tvättar inte sina händer, när han hållit på med sina blöjor och jag tycker att han luktar illa. Jag har inga sexuella känslor för honom. Jag får inte ihop erotik med omvårdnad. Det går bara inte, trots jag lovat ”i nöd och lust”. Känslor är inget man kan tvinga sig till, inget man kan låtsas. Än så länge har jag många roliga, dyrbara och kära minnen kvar av vårt liv tillsammans; men om jag tvingas fortsätta, så förvandlas allt det positiva dessvärre bara till negativa känslor. Jag hoppas att vi ska slippa detta, att jag senare ska kunna tänka på vårt liv tillsammans med glädje.

 

ToBeMe

13 oktober 2015 22:02

Jag förstår vad du menar. Jag har svårt för att se det ur ditt perspektiv men så är det ju också om man aldrig har varit i samma/liknande situation. Jag hoppas att ni båda får det så bra som möjligt. Kram

http://ToBeMe.bloggplatsen.se

 

Åke

14 oktober 2015 10:47

Jadu... Detta är förstås inget du kom på förra veckan... Ni båda har ett ju ett liv. Jag hoppas som föregående att ni får det så bra som möjligt också.

http://www.nacka144.se

 

Znogge

15 oktober 2015 22:02

Det ni hade är inte vad ni har och kommer heller aldrig att bli. Så är det bara.

http://znogge.wordpress.com

Anhörig

16 oktober 2015 21:34

Exakt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...