Den här bilden är tagen utanför Ekeviken på Fårö

Nu har vi haft besök av biståndsbedömare Anita. Jag träffade henne tidigare i år och vet att hon är trevlig och medmänsklig. Jag berättade hur vi har det – om allt strul med kiss och bajs, om Ts nattliga paranoia, att det är svårt för mig att duscha och sköta honom, om hans avtagande fysiska och kognitiva förmågor, om att han har svårt att värma mat själv fast jag gjort i ordning, om hans afasi och slutligen om min ansökan om skilsmässa.

Jag frågade om hon ville att jag skulle väcka T, så hon fick träffa honom, men hon tyckte inte det behövdes, men jag väckte honom i alla fall. Hon försökte sig på lite allmänt löst prat om väder och vind, men han bara lyfte huvudet från kudden och log sitt fåniga flin, men lyckades inte säga något.

Anita trodde inte att det skulle vara några större svårigheter att få ett boende åt T. Vi diskuterade om han borde få en demensplats eller ett vanligt äldreboende; men lät den frågan hänga lite i luften. Jag hade tre önskemål om plats, antingen Kilåkern, där han ju har sin nuvarande växelvårdsplats, Stuxgården i Fårösund, som ligger så vackert vid vattnet och Fårö i bakgrunden. Eller kanske det nyöppnade Cosmo i Östergarn. Det vackra Östergarnslandet, där han förut var speaker i samband med Östergarn Marathon för inte alls så många år sedan. Anita trodde att jag kanske kunde få ett beslut redan nästa vecka. Hon menade även att det just nu var relativ kort väntetid.

Om hon har rätt i sina antaganden, så är det ju alldeles otroligt vilken tur jag har som bor här på Gotland. Återigen gläds jag åt socialkontorets välsmorde maskineri och trevliga medarbetare. Det må vara ont om personal, men de som jobbar är både empatiska och serviceinriktade.

Jag åkte till Visby lite tidigare idag, eftersom jag skulle till Visby Lasarett och fotografera mig för ett E-tjänstekort. Det sista jag gjorde var att byta Ts blöja. Då var klockan 14:30 och han hade ännu inte ätit frukost eller gått upp.

 

Maria Björkman

23 oktober 2015 07:35

Så hoppfullt det låter! Jag fortsätter att hålla alla tummar nu så saker vekligen går i lås inom rimlig tid. Kram!

http://www.mariabjörkman.se

Anhörig

23 oktober 2015 16:35

Kram på dig med :-)

 

Astrid Ahlberg

23 oktober 2015 13:22

Så skönt att du ser en befrielse från ditt personliga helvete snart! Ofattbart att du ändå orkat så länge! Hoppas nu det löser sig snabbt med plats i god tid före jul...

Anhörig

23 oktober 2015 16:35

Vi håller tummarna, du och jag :-)

 

Mia

26 oktober 2015 21:46

Det låter hoppfullt. Helt klart bör han få en permanent plats i ett s.k särskilt boende.

Håller tummarna för er!

http://miatankar.wordpress.com

Anhörig

27 oktober 2015 09:02

Tack för tummen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...