Alla inlägg den 27 oktober 2015

Av Anhörig - 27 oktober 2015 09:02

 


Även i natt blev det tokigt, när jag kom hem från jobbet vid midnatt. Samma början: Ljuset tänt på undervåningen, hunden rusar ut genom dörrspringan, när jag öppnar entrédörren. Vis av gårdagens erfarenhet sticker jag in huvudet innanför dörren till hallen före hundens promenad. Vill kolla om T är där. Först ser jag inget ovanligt. Inte heller i trappan till höger, där han satt påklädd i går natt. Inget synligt kiss på golvet här. Skönt! Det verkar lugnt.

När jag ska dra mig tillbaka för att vända på klacken och gå ut, hoppar jag högt av förskräckelse. I det skumma ljuset upptäcker jag honom till vänster om dörren alldeles intill mig. Han sitter där på en liten pall, men säger ingenting (det brukar han ju i och för sig inte heller göra). Han är spillrans naken och sitter bara tyst och stirrar på mig med sina glanslösa ögon.

-          Herre Gud, va du skrämde mig! Hur länge har du suttit där?

Ett svagt försök till svar, men inget ljud kommer ut, bara en suckande fläkt av dålig andedräkt.


Jag hämtar rullatorn, ett måste numera, om han ska kunna stå när jag hjälpt honom upp i stående. Ett krafttag om hans överarm och en ilning i min, numera, ganska ömmande rygg. Han står! På den vita pallen, där hans nakna stjärt förr satt, finns svaga, bruna spår av avföring. Jag tvättar av honom och pallen, sätter på en blöja och kalsonger. Sen styr jag honom mot hans rum och bäddar ner honom. Därefter fyller jag en skurhink med tvål och varmt vatten och går runt i huset för att tvätta bort diverse misstänkte fläckar på golven. Jag kommer på mig själv med att jag fortfarande har jackan på mig. Gör färdigt och går ut till hunden, som står utanför och undrar var jag tog vägen.


Måtte detta inferno snart ta slut, jag är så urless på det. Jag vill kunna komma hem, bara ta det lugnt och koppla av. Jag vill att mitt hem ska vara rent och lukta gott. Jag vill kunna sticka iväg, när jag känner för det. Jag vill umgås med andra, vanliga människor. Jag vill inte behöva skämmas över någon som dräglar och gör på sig. Vad värre är – kanske – jag börjar hata honom. Jag tål snart inte se honom. Han är orsaken till mitt elände. Jag vet – han kan inte hjälpa det! Jag måste försöka påminna mig om de goda stunderna vi haft. Fast det var med en annan man, det var inte den zombien, som ligger därinne i sängen.  Idag ska jag väcka honom senast halvelva, det är tid att lämna honom till växelboendet. Halleluja! Hoppas han får stanna där – att han inte kommer hem igen.


Skapa flashcards