Förra veckan var det ”Anhörigveckan” här i Sverige. Jag försökte vara med på olika aktiviteter en hel del, bl a såg jag filmen ”Stil Alice”, som skildrar en kvinnas insjuknande i Alzheimer. Den var mycket gripande, tycker jag, trots att det inte är samma sjukdom vi är drabbade av, så fanns många beröringspunkter.

I torsdags träffade jag äntligen en delgivningsperson och vi gick tillsammans till T på boendet för att lämna över stämningen till honom. Han bara log och log och log. Undrar hur mycket han egentligen begriper?

 Dagen efter ringde Tingsrätten till mig för att diskutera, hur vi skulle göra för att överlämna stämningen och det gick snart upp för mig, att de på Tingsrätten inte visste att stämningen redan var överlämnad. Lite märkligt hur den ena inte vet vad den andra gör.

Men strunt samma - jag ligger nu officiellt i skilsmässa. Visserligen blev betänketiden fördröjd med drygt en månad. Spelar roll, jag har egentligen inte bråttom. Jag vill bara inte vara gift med en person, som jag tvättar i rumpan och byter blöjor på; men har jag gjort det nu det senaste året, så kan jag väl fortsätta ett litet tag till. T är för mig numera en person som jag i princip jobbar gratis som hemsamarit åt. Jag vill inte att han ska röra mig. Han tvättar inte sina händer, när han hållit på med sina blöjor och jag tycker att han luktar illa. Jag har inga sexuella känslor för honom. Jag får inte ihop erotik med omvårdnad. Det går bara inte, trots jag lovat ”i nöd och lust”. Känslor är inget man kan tvinga sig till, inget man kan låtsas. Än så länge har jag många roliga, dyrbara och kära minnen kvar av vårt liv tillsammans; men om jag tvingas fortsätta, så förvandlas allt det positiva dessvärre bara till negativa känslor. Jag hoppas att vi ska slippa detta, att jag senare ska kunna tänka på vårt liv tillsammans med glädje.

Är Visby Tingsrätt en ankdam?

Det är nu dryga månaden sen jag skickade in pappren för skilsmässan. T vägrade skriva på, vilket innebär att jag då var tvungen att stämma honom för att betänketiden på sex månader ska påbörjas. Några dagar efter jag skickat in dessa papper, kom ett delgivningskvitto som T ska skriva på för att intyga att han fått meddelandet. Eftersom jag brukar skriva på åt honom, så ansåg jag att just i detta fall, då jag som ”käranden”, kanske inte borde skriva hans namnteckning. Annars brukar vi använda oss av den, mer eller mindre, erkända juridiska termen MHPP (med handen på pennan), vilket innebär att jag, med hans godkännanden, skriver hans namnteckning; men i detta fall kändes det inte rätt. Jag ringde därför Tingsrätten och pratade med en sakkunnig, som höll med mig. De skulle därför skicka ut en tjänsteman, som personligen skulle delge T min stämning. Därmed skulle skilsmässan vara inledd och de sex månaderna börja att löpa.

Tiden gick, men ingen delgivningsman hälsade på oss. Däremot kom ett nytt delgivningskvitto. Jag ringde åter Tingsrätten och pratade med en trevlig tjänsteman/kvinna, som bad mig slänga pappren. Något hade gått fel, men snart skulle det komma en delgivningsman lovade hon. I måndags hade fortfarande ingen kommit, så jag ringde åter Tingsrätten. Samma visa upprepade sig, men under den gånga veckan har inget hänt.

I morgon är det åter måndag och jag tänker ringa Tingsrätten igen. Jag undrar vad som kan vara så svårt och jag undrar, när jag ska få påbörja min skilsmässa?

 Vet ni vad som är värre än att upptäcka en nedsmetad toalett, när man ska använda den? Jo, det är att upptäcka det efteråt.

I tisdags lämnade jag T på växelboendet. Sen åkte jag direkt till jobbet och därefter till min lilla strandbod, där jag sov över. Dagen därpå var jag först i stan (Visby) och sen jobbade jag dubbelpass – kväll och natt. På morgonen, när jag gick av mitt magnumpass, åkte jag först och handlade och därefter till min bilmek, som skulle titta på avgassystemet, eftersom jag fått nedslag på det vid besiktningen.

När jag äntligen kom hem, var jag så nödig att jag skyndsammt drog ner byxorna i farten och nästan flög in på toan med brallorna runt knäna. Åh, vilken befrielse! Minst 1 kilo lättare reste jag mig och då upptäckte jag att toan var helt nedsmetat med bajs, en liten hälsning från T, som jag tyvärr inte upptäckt innan vi åkte till boendet.

Sen städade jag resten av dagen, Ts rum, hallen, köket, tvättstugan trappan, mitt rum, allt, tills hemmet sken och luktade gott. Jag avslutade dagen med att ta ett varmt bad och ett glas rosé. Sen somnade jag ovaggad.