Tisdag tog jag med T för att inspektera det nya rummet på Havsgläntan. Jag hade en liten fruktan att han skulle vägra flytta dit, om jag först åkte hem till vårt gemensamma hem – kanske skulle han drabbas av hemlängtan då. Därför åkte vi direkt till Fårösund. Han har nu så svårt att ta sig in och ut ur bilen, så jag måste bistå både med råd och handgriplig hjälp. Det är klart att en SAAB 9-3 kanske inte är så handikappvänlig, men rullatorn är i alla fall lätt att lyfta in i baksätet.

Havsgläntan är ett mindre demensboende och en, lite avskild, del av det större äldreboende Stuxgården. Boendet ligger i markplan, vackert beläget alldeles vid Fårösund och intill vattnet. På andra sidan sundet ser man Fårö. Runt Havsgläntan ligger en trädgård och det finns möjlighet att gå ut i den samt den handikappanpassade altanen. T´s rum är ganska stort med två stora fönster och fin utsikt över vattnet och åt öster tittar man åt Ryssundet till. Jag har i arbetet ofta varit på Stuxgården, dock bara några gånger på Havsgläntan, men jag har många gånger pratat med personalen på telefon i ärenden, som gäller någon av de boende där. Och jag har hört mina kollegor berömma personalen, som är både kunniga och vänliga.

När vi tittat på rummet, ställde jag den fråga som jag var lite rädd att ställe.

-          Tycker du om rummet?

-          Ja!

-          Skulle du kunna tänka dig att bo här?

-          Ja!

Åh, åter en sten lättade från mitt hjärta. Innan vi lämnade Fårösund åkte jag till affären och köpte en glass åt T och mig. Detta behövde firas. Samtidigt passade jag på att inhandla en påse godis, som han ju är så beroende av.

Fram till måndag kommer T att bo på Kilåkern tills han ska till Havsgläntan. Förr brukade jag hämta honom där efter växelboendet just på måndagar runt halvelva. Vi ska åka till Havsgläntan senare samma dag kl 14:00. Jag hade lite funderingar vad vi skulle göra däremellan, eftersom jag inte ville åka hem med honom – tänk om han ångrar sig. Men det löste sig automatiskt: Jag blev uppringd av Kilåkern, som sa att de hört att han skulle till Havsgläntan kl 14 och då kunde jag ju lika gärna hämta honom efter lunch där alltså runt 13:00. Återigen blir jag så glad åt personalens förståelse. Vilka pärlor det finns!

Nu har jag mycket att stå i fram tills dess. Mycket som ska inhandlas nu och jag måste flytta några av hans möbler dit, hänga gardiner och försöka göra det så mysigt som det bara går. Jag vill verkligen att han ska trivas där och jag tror också att han kommer att göra det.

 

Amanda å matte Julia

5 november 2015 17:07

GRATTIS till er båda för att allt löste sig så smidigt!
Lycka till med flytten!

Kram
/Julia

http://hjuliahullerombuller.blogspot.se

 

Skånskan

5 november 2015 19:02

Gläds med dig. Kram.

 

Anna-Carin

6 november 2015 12:52

Vad fint det verkar på Havsgläntan och så skönt att din man verkar positivt inställd.
Min man finns på ett boende sen nästan tre år tillbaka. Det var inte så svårt att flytta honom men han var väldigt orolig lång tid och packade för jämnan. När han flyttade in var han uppegående, rullator utomhus och vi gjorde ofta bilutflykter. Sen har han blivit rullstolsburen ute, funkade fortfarande med bilutflykter, men det blev allt svårare för honom att ta sig i o ur bilen (med min hjälp) och sen ett år tillbaka går det inte. I hans sjukdomsbild ingår också väldigt många fall och han har skadat huvudet rätt illa en gång. Nu är han helt beroende av andra och kan inte gå, inte stå, inte resa sig osv och har svårt att kommunicera verbalt också. Han får hjälp med allt. Nu tar jag ut honom i komfortrullstolen som är stor, otymplig och kräver utrymme för att svänga runt, och vi promenerar i stan och fikar på ställen som är lättåtkomliga ur rullstolssynpunkt.
Hoppas det blir bra för er nu, men bered dig på nya svårigheter. Det som är skönt, är att man slipper allt det praktiska, städandet, upprepningarna och att man kan välja själv när man skall umgås.

http://www.tankarinutid.blogspot.com

Anhörig

8 november 2015 18:57

Jag har länge förstått att även T kommer att få svårare att gå allt eftersom. Redan i våras vågade jag mig på en gissning - jag sa att till nästa sommar kommer han nog inte att kunna gå. Tror att det kommer att stämma. Tyvärr!

 

Znogge

6 november 2015 14:48

Det här tror jag blir väldigt bra för er båda :D Så smidigt det löste sig med att T inte behöver åka hem om före.

Trevlig fredag!

http://znogge.wordpress.com

 

Ingabritt Jormelius

6 november 2015 15:02

Vännen. Låter som allt ordnar sig till det bästa. Skönt att du kan ta T direkt fr ett boende till ett annat. Är alltid en "risk" om man skall mellan landa hemma. Tror detta kommer att bli en bra och lugn lösning för er båda. Ha det gott och var rädd om dig. Kram

Anhörig

8 november 2015 18:51

Tack!

 

Astrid Ahlberg

6 november 2015 19:13

Tänk så mycket annorlunda du kommer orka se på din make nu, mycket lättare att umgås i små små portioner... Och att andra får göra grovgörat med "underhållet". Stor kram till dej som verkligen förtjänat detta :-)

http://astridahlberg.blogspot.se

 

Maria

7 november 2015 07:28

Så bra det blir, för er båda. Vilken lättnad!

http://www.mariabjörkman.se

 

Åke

8 november 2015 07:48

Så fint du ordnar. Omtänksamt och starkt.

http://www.nacka144.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...