Alla inlägg den 14 mars 2018

Av Anhörig - Onsdag 14 mars 07:22



 


T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.


Kroppen hans är stark och envis, han vill inte släppa taget. Man sitter där och försöker stävja den dödsångest, som ibland tvingar honom att försöka resa sig ur sängen; men han bara lyfter huvudet lite högre från kudden och handen viftar lite mer frekvent. Jag känner att det är svårt att räcka till; men oftast är han lugnare och ligger bara och tittar. Huvudet lyfts i ett i små rörelser, handen griper oförstående i luften. Han vill inte att man håller om honom, då försöker han vrida sig undan och komma loss. Mina fingertoppar berör hans händer med fjäderlätta, små smekande rörelser, det verkar vara lugnande för honom. Ligger han på rygg, stannar andningen av. Då vänder vi honom på sidan och han andas igen.


Jag sitter intill sängen och ser på hans tunna kropp – så liten han är, så fullständigt försvarslös. Tunn, tunn, tunn! Kraniet framträder tydligt, kinderna är insjunkna och munnen lätt öppen. Det luktar avföring från blöjan. Vem har sagt att döden är vacker?


Minns hur vi hade det förr, vet att det aldrig kan bli så igen. Jag har inte gråtit på länge, men nu rullar tårarna ner för mina kinder, jag gråter utan ett ljud hörs. Känner att nu har jag faktisk rätt att gråta, jag behöver inte vara samlad och stark.


Orkar inte laga mat, än mindre äta den, livnär mig på te och smörgåsar. Sover bara i små perioder.


Snälla sluta nu! Vi klarar oss på egen hand. Släpp taget!

ANNONS
Tidigare månad - Senare månad
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se