Alla inlägg under december 2015

Jul

Av Anhörig - 27 december 2015 13:40

Nu börjar det snöa här. Denna bild är dock inte från i år.


 


Dagen före julafton hälsade jag på hos T. Jag frågade om han visste vad det var för dag. Det visste han inte.

-          Men vet du vad det är för dag i morgon då?

Han lyckades att skaka på huvudet, så att jag förstod att han menade nej.


Och då tänkte jag, att om han inte vet att det är jul, så saknar han inte mig på julafton heller. Så jag jobbade i stället då – med gott samvete. Och på Juldagen, och natten. I kväll ska jag också jobba dubbelpass och på tisdag. Och Nyårsdagen. Och…


Det blir ett lite välkommet tillskott till pensionen, som jag kan ha roligt för.    

Tjolahopp! Livet är underbart.



ANNONS
Av Anhörig - 20 december 2015 10:15



 


Att leva med en som är allvarligt sjuk är så klart påfrestande. Och lärorikt. Det kan vara negativt och även positivt. Inte minst lär man sig att uppskatta livet. Man inser att livet är ändligt och man måste ta vara på så mycket av det livet man har kvar som det bara är möjligt. Jag vill inte på något sätt påstå att jag är färdiglärt, men jag har nog en större förståelse än den som har glidit genom livet ” som på en räkmacka”. Detta medvetande påverkar mig, så att jag lever mycket för dagen. Morgondagen kommer sen, om jag har tur, det är nu som räknas.        


Det låter ju idealistiskt, det sägs ju att just så ska man leva; men det kan faktiskt ställa till det också. Jag bryr mig inte så mycket om hur jag jobbar nästa vecka. Det tar jag reda på, när det är dags. I förgår, till exempel, så fixade jag hundvakt för jag trodde jag skulle jobba dubbelpass i dag – kväll och natt, och hade därför fixat hundvakt. I dag ser jag att jag bara jobbar enkelpass – kväll. I morgon däremot, jobbar jag dubbelpass, så nu har jag fått ringa hundvakten och ändra. För vilken gång i ordningen? De måste tro att jag är minst sagt förvirrad.


Sånt här händer mig ofta nu för tiden. Jag måste verkligen sluta med det här och försöka lära mig leva lite mera för framtiden. Att bara leva för dagen duger inte, när man ska leva lite längre.

ANNONS
Av Anhörig - 13 december 2015 19:58

 

Sist jag var och hälsade på T på boendet, frågade jag hur han trivs och efter flera försök lyckades han få fram ”ganska bra”. Ganska bra är jag nöjd med. Jag är mest rädd att han inte ska trivas alls och inte vilja bo kvar. Å andra sidan – vad har han för val?


Jag är väldig känslig för vad andra ska tycka om att jag har ”givit upp”. Märkligt nog verkar det vara de som inte är så insatta i hur sjukdomen har avancerat, som är mina strängaste domare. Minsta lilla glimt av negativ reaktion kan jag älta i dagar. T´s syster och bror verkar helt på min sida. De mest kritiska är mina två yngsta döttrar, som nog tycker mer än de säger högt till mig. Jag märker att de egentligen menar att jag borde ha kämpat längre. Yngsta sa till och med att hon tycker att jag är elak mot T.


Vad säger man? Gör det bättre själv! Du vet inte hur det verkligen är, att få hela sitt liv, varje dag, varje natt, förstört! En vacker dag kanske de förstår. De har inte varit med i vardagen de senaste två åren och kan inte förstå hur det egentligen är. De har nog en romantisk idé om att kärlek ska vara livet ut,  lösa alla probelm och övervinna allt.  Jag vet inte hur jag ska förklara, men jag får försöka att förlåta dem. Jag är inte arg på dem, bara lite besviken, tycker att de borde hålla på mig. Hoppas de inte är allt för arga på mig bara, jag är deras mamma och de måste stå ut med mig som jag är.

Presentation


En resa mot solnedgången

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Demensbloggen med Blogkeen
Följ Demensbloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se