Alla inlägg under april 2016

Av Anhörig - 15 april 2016 06:34

   

I dessa deklarationstider drabbas jag av ett problem. T har ju, med sin brors hjälp fått ut 11 000kr från Eurosport förra året, som han tjänat in på ett speakeruppdrag för några år sedan. Han skulle ha fått det långt tidigare, i samband med att han hade avslutat uppdraget; men det blev inte så (senare vägrade han skriva under en begäran om att avsluta sin firma, trots att han inte kunde administrera den själv. Och jag är inte den som vet hur man sköter ett företag). En gång - känns som i ett annat liv - men det är bara 2½ år sen han slutade arbeta som ekonomichef på ett företag med ca 15 fast anställda och åtskilliga tillfälligt säsongsanställda.

Hur som helst – han fick ut pengarna förra året och ska alltså deklarera dessa i år. Som egen företagare. Jag är helt off, när det gäller sånt. Momsredovisning, förtida skatteinbetalningar och redovisningar. Hjälp mig! Min egen deklaration är klar, den fixade jag snabbt genom att knappa in mina koder. Fick förresten 22 000 i kvarskatt! Hepp! Men det fixar sig nog. Det är T´s deklaration som är problemet.

Alltså kontaktade jag  åter T´s bror, Hasse. Jo då, han skulle nog kunnav hjälpa till. Således skickade jag upp deklarationspappren till honom och ett par dagar senare ringde han: ”Jag är klar, det var inga problem.” (Tack för det!) ”Men T måste skriva under den”! (han som inte kan hålla i en penna).

Som tur är, så har jag lärt mig ett och annat under de gångna åren med en sjuk make. Till exempel att en underskrift inte nödvändigtvis  behöver göras av den som inte kan skriva. Det finns en juridisk term, som heter ”MHPP = med handen på pennan”.  Det innebär att den som inte kan skriva sitt namn själv, kan få hjälp av annan person att ”hålla pennan”.  Så jag förklarade för brorsan att han kunde skriva under den med T´s namn och skriva ”MHPP” under och sen skicka in den (för säkerhets skuld kan man ju skriva en förklaring i en därför avsedd ruta).

Tänk så man lär sig. Inget är så ont, att det inte för något gott med sig.

Av Anhörig - 6 april 2016 20:54

 

Patrik på Gotlands Radio


Gårdagen var en hektisk dag. Först jobbade jag ett dubbelpass (kväll och natt). Jag gick av kl 08:00 i går morse. Jag brukar aldrig kunna somna direkt jag kommer hem, så jag tänkte hinna hälsa på T först och sen åka hem och sova. Jag tog en kopp the innan jag åkte till Fårösund, eftersom T brukar ligga och dra sig på morgonen - ville ju inte skulle komma och väcka honom.


Medan jag drack ur mitt the, lyssnade jag på Radio Gotland. De skulle denna dag ha temat ”anhöriga”. De sände ett inslag med en kvinna och man i 80-årsåldern, där kvinnan vårdade sin sjuka man. Det framhölls att de anhöriga tar ett stort ansvar och arbete, som kommunerna tidigare stod för. Själv har jag ju valt att lämna över ansvaret till ett serviceboende, så jag ville påpeka att man inte MÅSTE ta ansvaret och offra resten av sitt liv, så därför skrev jag en liten notis på deras Facebook-sida om detta.


Sen åkte jag till Fårösund. Då jag stannade bilen på Stuxgårdens parkering, ringde min mobil. Det var Radio Gotland, som ville att jag skulle komma in och prata i radio, om hur det är att vara anhörig, och hur det kan vara att ha sin man på ett boende. Jag bad att få komma så sent som möjligt, eftersom jag behövde sova en stund mitt på dagen innan. De lovade att det räckte om jag kom strax före 15:00.


Jag brukar aldrig kunna sova, innan jag ska göra något – inte denna gång heller, så jag åkte i stället in i god tid. Jag intervjuades växelvis med en tjänsteman (kvinna), från kommunen. Vad jag förstår är det ingen större brist på vårdplatser, trots att man avvecklat över 50 vårdplatser. Fler får i stället hjälp i hemmet. Blir man beviljat hjälp, ordnar kommunen en plats inom 3 månader. T fick ju inom två veckor, och då är det ändå svårare att få en demensplats.


Så de som sliter med att orka ta hand om sin sjuka och/eller dementa anhörig, måste själva aktivt söka. Man måste bestämma sig för att vilja ändra sin situation. Naturligtvis finns en massa anledningar till att man stöter på svårigheter: Den sjuke vill inte själv flytta eller man blir inte beviljat hjälp. Det största hindret är nog ändå, att den som tar hand om, känner sig som en dålig människa om de inte orkar ta hand om den de älskar eller har älskat. För kärleken kan nog förändras under tiden man kämpar för att allt ska fungera. Just därför bör man inte vänta för länge med att söka hjälp.


Nu var detta igår och jag har inte velat lyssna på mig själv ännu – inte förr än nu – jag var rädd att jag skulle låta dum eller att jag skulle ha sagt något tokigt. Men i och med att jag skriver detta, så har jag lyssnat på det – och jag känner att jag kan stå för allt jag sa och att jag inte sagt något tokigt, så… Varsågoda, här kommer en länk:


http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/704869?programid=260








http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/704869?programid=260

Skapa flashcards