Direktlänk till inlägg 4 juli 2017

Klackarna i taket

Av Anhörig - 4 juli 2017 09:33

 


Vi firade T´s 70-årsfest i lördags – han fyllde just denna dag. Jag hade bara tänkt bjuda övriga patienter samt personal på boendet på smörgåstårta, men efterhand som dagen närmade sig tillkom flera andra, så jag fick göra en kompletterande beställning.


Utöver ovannämnda hade jag inte tänkt bjuda flera, men några familjemedlemmar ville ändå vara med. Senast kvällen före ringde min minsting från fastlandet och meddelade att hon skulle ta kvällsbåten ner och anlända på morgonsidan, för att delta i firandet. Då hade T´s son, som inte hälsat på de senaste två åren, med sonhustru redan anlänt under eftermiddagen och kamperat hos mig. Andra dottern var på semester på Gotland, så hon anlände till boendet med hela sin lilla familj. T´s bror fick inte till en bokning av flyg på lördagen, så han kom två dagar före och åkte tillbaka dagen före födelsedagen (fredag kväll). T´s syster fick inte ledigt från jobbet – hon kommer nästa vecka. Mitt ex, tjejernas pappa, som bor i Visby, bjöd med sig själv. Totalt blev vi sju vuxna och tre barn som uppvaktade.


Vädret var inte det bästa, så sällskapet fick hålla till i personalens konferensrum; så många människor och stojande barn skulle förmodligen oroa några av de övriga patienterna. Minstingen och jag anlände först av alla med tårtor och dricka. Vi pyntade med lite blommor och dukade. Jag valde alkoholfritt till alla, eftersom en del körde bil, patienterna kanske hade mediciner som inte var lämpliga att kombinera med alkohol och personalen inte får dricka alkoholhaltiga drycker i tjänst - antar jag.


Vi hade köpt en skäggtrimmer till honom, eftersom han inte längre kan ha skägg. Hans dräglande gör att han får skäggsvamp runt munnen. Efter att ha konfererat med personalen, kom vi överens om att en trimmer var att föredra framför en rakapparat. Annars är det svårt att komma på vad han kan behöva, han får ju vad han behöver på boendet och det han förmodligen mest behöver, hälsan tillbaka, kan vi inte ge honom.


T ömsom grät och skrattade högljudd under hela tillställningen, som han brukar. Kanske kände han igen sonen, åtminstone verkade det som om han såg något bekant i honom. Han tog honom fler gånger om hakan och knep om hans fingrar. Jag tror att kalaset var till glädje för honom och det är väl det viktigaste.

 
ANNONS
 
Åke

Åke

13 juli 2017 07:53

Ja klackarna i taket på T:s nivå 😊 Man blir glad av din berättelse, så fint ordnat för alla 👍 Vilken värme det finns inom dig. Jag vill då säga att du gör det bra. Du tar först hand om medmänniskor varje dag i ditt yrkeskunniga liv och grejar detta också med en sk. fd. familjemedlem... starkt 👍 Jag hoppas att flera läser dina ord/meningar ja allt och finner sin styrka och orkar bearbeta sånt här tragiskt som kan hända med den närmaste familjemedlemmen.

http://www.nacka144.se

Anhörig

19 juli 2017 19:26

Tack snälla Åke!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anhörig - Tisdag 20 feb 14:47


  Denna ros är salutogen - den har överlevt vintern   Jag sitter och lyssnar på Söndagarna med Stina Wolter som sändes i söndags. Stefan Jansson är anhörig, make, till Viveka, som fick en stroke för några år sedan. Hon bor kvar hemma med hjälp...

Av Anhörig - Måndag 22 jan 09:06


    Långsamt blir T sämre (så många gånger jag skrivit och sagt detta), inte så det märks från vecka till vecka. Från månad till månad då? Det blir svårare att se förändringar, när det inte finns så mycket funktion kvar. Men jag brukar jämföra f...

Av Anhörig - 29 november 2017 19:28


När jag i dag hälsade på T, låg han på sängen. Han låg där som en fisk uppspolad på stranden av en svallvåg. Han kan knappt vända sig av egen kraft. Han ligger inte stilla, utan plockar planlöst med filt eller kudde.   Jag sitter bredvid sängen o...

Av Anhörig - 20 november 2017 09:45


    Med T är det ganska sorgligt faktiskt.   Han kan inte stå eller knappt ens hålla sig upprätt i en rullstol av egen kraft. Höger sida är ganska spastisk handen och foten är stel och förvriden. Han känner inte igen mig eller någon annan so...

Av Anhörig - 31 oktober 2017 08:03


  Det här är jag   T är som vanligt sämre; men just nu sämre än vanligt. Han har problem med högra ögat, det är rött och svullet. Han var akut till en ögonläkare på lasarettet i förra veckan. Tyvärr förstår han inte att han ska undersökas och ...

Presentation


En resa mot solnedgången

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Demensbloggen med Blogkeen
Följ Demensbloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se