Med T är det ganska sorgligt faktiskt.

Han kan inte stå eller knappt ens hålla sig upprätt i en rullstol av egen kraft. Höger sida är ganska spastisk handen och foten är stel och förvriden. Han känner inte igen mig eller någon annan som han träffar. Han kan inte säga ett enda ord och förstår förmodligen inte vad man säger till honom. Förr grät och skrattade han - ofta på fel ställe (ett symtom i sig) - och hans ständiga flinande gjorde mig ganska irriterad, nu saknar jag det nästan, för han verkar inte kunna yttra en enda känsla längre.

Han börjar bli ganska mager, har ju svårare och svårare att tugga och svälja, både fast föda och dricka. Musklerna är ganska förtvinade. Allt som kommer inom räckhåll stoppar han i munnen, inte förr att han är hungrig; snarare verkar det som han är i det stadiet som man, hos barn, kallar det orala. Jag besökte honom i dag och en av skötarna hälsade på honom genom att räcka fram handen. Han tog den och försökte stoppa den i munnen.

Sen 1½ månad har han fått besvär med höger öga, man vet inte om det är en infektion eller grön starr (ökat tryck i ögat), eller båda kanske. Han får behandling för båda åkommorna i alla fall. Om man tittar ordentligt, ser det ut som ögat står ut lite mer än det andra. Den Thomas som fanns förr, finns inte längre och jag skäms inte att säga, att det nog skulle vara skönare för honom, om han fick sluta.

Sen hans 70-ärsdag i somras har det blivit märkbart sämre mentalt. Undrar hur det ser ut om något år?

 

Nadia

23 november 2017 23:16

Kram till er båda ❤

Anhörig

27 november 2017 06:47

Kram tillbaka :-)

 

Astrid Ahlberg

25 november 2017 21:44

Man kan bara hoppas att han inte lider, att han inte kan reflektera över sitt tillstånd.
Fantastiskt foto du har lagt upp! Verkligen enastående, man kan titta och njuta en lång stund!

http://astridahlberg.blogspot.se

Anhörig

27 november 2017 06:46

Tack Astrid, du vet att jag tycker om att fota :-)

 

Astrid Ahlberg

25 november 2017 21:45

Plötsligt upptäcker jag hunden i fotot, Kim? :-)

http://astridahlberg.blogspot.se

Anhörig

27 november 2017 06:45

;-)

 

Anna-Carin

26 november 2017 16:06

Ja vad ska man säga? Känner så väl igen en del av det du skriver i min man, även om han har en annan diagnos. Tittade tillbaka på några av dina äldre inlägg - just det där om att välja att låta någon annan ta hand om ens livskamrat, att inse att man själv inte måste göra allt. Jag skulle inte ha orkat ha fullt med personal hemma. Du beskriver verkligheten, det är modigt! Verkligheten är inte vacker, den är sorglig men ibland kommer igenkännande leenden elelr några få ord. De är numera lätträknade. Fortsätter följa dig och T.

http://www.tankarinutid.blogspot.se

Anhörig

27 november 2017 06:45

Tack för dina värmande ord.

 

Åke

30 november 2017 05:20

Saknar ord... hoppas du finner frid och frihet på de fina platser du visar upp...

Kram.

http://www.nacka144.se

 

elina

1 januari 2018 21:41

När min sambo var riktigt dålig höstas önskade jag att han fick dö. Jag skämdes så förfärligt. Det är svårt när en älskad person förändras och tappar bort både förmåga och minnen.

http://blogg.iniskogen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...