Direktlänk till inlägg 26 augusti 2016

Det som inte döder mig, stärker mig.

Av Anhörig - 26 augusti 2016 08:33



  När man går igenom jobbiga livskriser, som t ex när ens partner blir sjuk, kan man dela in känslorna i olika tidsperioder. Även om man inte behöver tänka på det hela tiden, kan det vara bra att ibland stå bredvid sig själv, tänka efter och förstå. Det hjälper faktiskt. Och man måste kunna förlåta - sig själv och ödet.


Jag känner igen dem och är tacksam att jag nu är i sista fasen.


Här är de typiska fyra faserna alla går igenom:


Chock

När något svårt eller jobbigt händer brukar man först få en känsla av bedövning eller overklighet. Då är man i det som kallas chockfasen. Särskilt chockad brukar man vara om det har hänt något snabbt och plötsligt. Chockfasen brukar man vara i någon eller några dagar, och man kan reagera på olika sätt. Man kan verka oberörd utåt, men ha tankar som rusar runt och känns snurriga och jobbiga. Man kan också få panik och göra saker man annars inte skulle göra.

Reaktion

Den andra fasen kallas reaktionsfasen, och den kan vara från någon vecka upp till flera månader. Under den här tiden börjar chocken gå över och man börjar kunna ta till sig det som har hänt, det känns mer verkligt. Det är vanligt att man är förtvivlad och helt upptagen av sorg och saknad. Kanske behöver man gråta mycket. Man kan också bli arg och tycka att det som hänt är någons fel. Hur man sover och äter kan också påverkas; man kan få svårt att sova eller vilja sova hela tiden, få svårt att äta eller tröstäta.

Bearbetning

Den tredje fasen kallas bearbetningsfasen. Den brukar ta upp till ett år. Då tänker man på det som har hänt och försöker lära sig leva med det. Förtvivlan börjar kännas lite mindre och man kan börja se lite ljusare på tillvaron, även om man fortfarande sörjer.

Leva vidare

Slutligen kommer den så kallade nyorienteringsfasen. Då börjar man kunna känna sig glad och lycklig över saker igen, det svåra tar inte längre över och man lär sig att leva med det man har upplevt. Självklart finns minnena av det som har hänt kvar, men sorgen kring det har minskat.

Olika hur långa stadierna är

De olika stadierna kan ibland vara tydliga, men ofta övergår de i varandra utan klara gränser. Ibland kan man fastna i en fas och behöva hjälp av för att komma vidare. Hur lång tid det tar att gå igenom en period av kris eller sorg är olika från person till person. Det kan handla om månader upp till flera år. Tiden beror på vad man har råkat ut för och hur man upplever det, och på vem man är och vilka erfarenheter man har.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Petra

26 augusti 2016 20:20

Precis så är det❤ är inne i leva vidare fasen efter min sambos massiva stroke

Anhörig

29 augusti 2016 00:38

Skönt att ha kommit dit, eller hur? :-)

 
Moha

Moha

29 augusti 2016 02:58

Moha

Välkommen! Tack och lite om mig själv! Hej på er!

Först vill jag börja med att hälsa er alla nya läsare välkomna till min värld. Det glädjer mig att få dela med mig av min vardag till er.

Jag vill också passa på att säga Tack, tack, Tack - för alla positiva kommentarer. Som ni säkert har läst så vill jag vara en förebild för HELA mänskligheten och dela med mig av mig själv.

Dom senaste dagarna så har jag levt i en bubbla och jag förstår inte vad som riktigt har hänt. Det är bara roligt och jag är överlycklig.

Jag är bara mig själv, öppen, ärligt och en hel del kärlek. Min resa har varit upp och ner - det är inte alltid lätt att leva med en funktionsvariation med personliga assistenter men jag är jag och mitt liv ser ut såhär. Ni som är nya vet inte heller att jag har skrivit en bok. Synlig fast osynlig - en dotters tankar om sina "pappor" - heter den.
frikraftenstext.blogg.se

Jag kommer att använda denna blogg till att skriva löpande texter och/eller dikter om mina upplevelser, tankar & känslor.. Denna blogg är privat men ni kan läsa, gråta och skratta för er själva. Kärlek till er! /Frikraft. Tittar gärna in.

Hemsida: http://frikraftenstext.blogg.se

http://frikraftenstext.blogg.se

 
Åke

Åke

7 oktober 2016 04:19

Jag tror det hela kallas för livet... Prövningar vi ofta stöter på... En del får stora en del får små... Vad som är vilket kan bara var och en intyga om... Din senaste bild tror jag du börjar komma på fötter :) Du reser dig med blommor mellan tårna :)
Din bäste vän förstår jag stöttar dig ;)

Kram

http://www.nacka144.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anhörig - Onsdag 26 april 15:27


        Som vanligt är det svårt att, efter inledande berättelserna om de små händelserna under veckan, hitta på något att tala (berätta, han talar ju inte) om vid besöken hos T.   Jag brukar alltid ta en kopp the, bara för att ha något ...

Av Anhörig - Måndag 17 april 11:20


En kväll runt 20:00, jag var trött efter att ha jobbat natt och två kvällar efter varan, då ringde telefonen, det var från boendet: Thomas är dålig; sjuksköterskan har sagt att vi skulle ringa efter en ambulans. Han kissar blod, fick plötslig hög feb...

Av Anhörig - Söndag 19 mars 20:20


Innan T fick sin diagnos 2013, förstod jag att det var någon typ av underdiagnos till Atypisk Parkisonism (Vi fick först diagnosen MSA, men 2015 CBD). Jag dammsugade Internet på information och läste allt som fanns – det var inte mycket. Att veta all...

Av Anhörig - Onsdag 22 feb 09:34


Förra veckan härjade vinterkräksjukan på T´s boende. Med anledning av Alla hjärtans dag hade jag köpt en ask med chokladhjärtan till honom, men mitt besök blev inte så långt som jag tänkt med tanke på smittorisken. Personalen berättade att han hade k...

Av Anhörig - Torsdag 26 jan 07:53


    Så här kan det se ut, när jag försöker förstå.   Det finns de som uttröttas av den dementas ständiga frågor. Samma frågor hela tiden, samma svar. Jag kan förstå hur nedbrytande det är. Men samtidigt önskar jag att T kunde tala. Eller åtminst...

Presentation


En resa mot solnedgången

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Demensbloggen med Blogkeen
Följ Demensbloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se