Direktlänk till inlägg 26 augusti 2016

Det som inte döder mig, stärker mig.

Av Anhörig - 26 augusti 2016 08:33



  När man går igenom jobbiga livskriser, som t ex när ens partner blir sjuk, kan man dela in känslorna i olika tidsperioder. Även om man inte behöver tänka på det hela tiden, kan det vara bra att ibland stå bredvid sig själv, tänka efter och förstå. Det hjälper faktiskt. Och man måste kunna förlåta - sig själv och ödet.


Jag känner igen dem och är tacksam att jag nu är i sista fasen.


Här är de typiska fyra faserna alla går igenom:


Chock

När något svårt eller jobbigt händer brukar man först få en känsla av bedövning eller overklighet. Då är man i det som kallas chockfasen. Särskilt chockad brukar man vara om det har hänt något snabbt och plötsligt. Chockfasen brukar man vara i någon eller några dagar, och man kan reagera på olika sätt. Man kan verka oberörd utåt, men ha tankar som rusar runt och känns snurriga och jobbiga. Man kan också få panik och göra saker man annars inte skulle göra.

Reaktion

Den andra fasen kallas reaktionsfasen, och den kan vara från någon vecka upp till flera månader. Under den här tiden börjar chocken gå över och man börjar kunna ta till sig det som har hänt, det känns mer verkligt. Det är vanligt att man är förtvivlad och helt upptagen av sorg och saknad. Kanske behöver man gråta mycket. Man kan också bli arg och tycka att det som hänt är någons fel. Hur man sover och äter kan också påverkas; man kan få svårt att sova eller vilja sova hela tiden, få svårt att äta eller tröstäta.

Bearbetning

Den tredje fasen kallas bearbetningsfasen. Den brukar ta upp till ett år. Då tänker man på det som har hänt och försöker lära sig leva med det. Förtvivlan börjar kännas lite mindre och man kan börja se lite ljusare på tillvaron, även om man fortfarande sörjer.

Leva vidare

Slutligen kommer den så kallade nyorienteringsfasen. Då börjar man kunna känna sig glad och lycklig över saker igen, det svåra tar inte längre över och man lär sig att leva med det man har upplevt. Självklart finns minnena av det som har hänt kvar, men sorgen kring det har minskat.

Olika hur långa stadierna är

De olika stadierna kan ibland vara tydliga, men ofta övergår de i varandra utan klara gränser. Ibland kan man fastna i en fas och behöva hjälp av för att komma vidare. Hur lång tid det tar att gå igenom en period av kris eller sorg är olika från person till person. Det kan handla om månader upp till flera år. Tiden beror på vad man har råkat ut för och hur man upplever det, och på vem man är och vilka erfarenheter man har.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Petra

26 augusti 2016 20:20

Precis så är det❤ är inne i leva vidare fasen efter min sambos massiva stroke

Anhörig

29 augusti 2016 00:38

Skönt att ha kommit dit, eller hur? :-)

 
Moha

Moha

29 augusti 2016 02:58

Moha

Välkommen! Tack och lite om mig själv! Hej på er!

Först vill jag börja med att hälsa er alla nya läsare välkomna till min värld. Det glädjer mig att få dela med mig av min vardag till er.

Jag vill också passa på att säga Tack, tack, Tack - för alla positiva kommentarer. Som ni säkert har läst så vill jag vara en förebild för HELA mänskligheten och dela med mig av mig själv.

Dom senaste dagarna så har jag levt i en bubbla och jag förstår inte vad som riktigt har hänt. Det är bara roligt och jag är överlycklig.

Jag är bara mig själv, öppen, ärligt och en hel del kärlek. Min resa har varit upp och ner - det är inte alltid lätt att leva med en funktionsvariation med personliga assistenter men jag är jag och mitt liv ser ut såhär. Ni som är nya vet inte heller att jag har skrivit en bok. Synlig fast osynlig - en dotters tankar om sina "pappor" - heter den.
frikraftenstext.blogg.se

Jag kommer att använda denna blogg till att skriva löpande texter och/eller dikter om mina upplevelser, tankar & känslor.. Denna blogg är privat men ni kan läsa, gråta och skratta för er själva. Kärlek till er! /Frikraft. Tittar gärna in.

Hemsida: http://frikraftenstext.blogg.se

http://frikraftenstext.blogg.se

 
Åke

Åke

7 oktober 2016 04:19

Jag tror det hela kallas för livet... Prövningar vi ofta stöter på... En del får stora en del får små... Vad som är vilket kan bara var och en intyga om... Din senaste bild tror jag du börjar komma på fötter :) Du reser dig med blommor mellan tårna :)
Din bäste vän förstår jag stöttar dig ;)

Kram

http://www.nacka144.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anhörig - 29 november 2017 19:28


När jag i dag hälsade på T, låg han på sängen. Han låg där som en fisk uppspolad på stranden av en svallvåg. Han kan knappt vända sig av egen kraft. Han ligger inte stilla, utan plockar planlöst med filt eller kudde.   Jag sitter bredvid sängen o...

Av Anhörig - 20 november 2017 09:45


    Med T är det ganska sorgligt faktiskt.   Han kan inte stå eller knappt ens hålla sig upprätt i en rullstol av egen kraft. Höger sida är ganska spastisk handen och foten är stel och förvriden. Han känner inte igen mig eller någon annan so...

Av Anhörig - 31 oktober 2017 08:03


  Det här är jag   T är som vanligt sämre; men just nu sämre än vanligt. Han har problem med högra ögat, det är rött och svullet. Han var akut till en ögonläkare på lasarettet i förra veckan. Tyvärr förstår han inte att han ska undersökas och ...

Av Anhörig - 6 september 2017 22:05


  En av de underbara tjejerna på T´s boende, sa ovanstående ord för något halvår sen och jag förstår precis hur hon menar.   Förr, när T fortfarande kunde gå, gick han ibland ut och ramlade i ett dike, utan att kunna ta sig upp av egen kraft. D...

Av Anhörig - 5 augusti 2017 21:40


Innan jag träffade T, bodde han i ett radhus i en förort till Stockholm. I vardagsrummet hade han valt benvita, långa gardiner med tunna, glesa ränder i ett tunt ylleliknande material. Undrar förresten om det inte är i riktigt ylle, T har alltid vari...

Presentation


En resa mot solnedgången

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Demensbloggen med Blogkeen
Följ Demensbloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se