Direktlänk till inlägg 26 januari 2017

Problem att förstå

Av Anhörig - Torsdag 26 jan 07:53

 
  Så här kan det se ut, när jag försöker förstå.


Det finns de som uttröttas av den dementas ständiga frågor. Samma frågor hela tiden, samma svar. Jag kan förstå hur nedbrytande det är. Men samtidigt önskar jag att T kunde tala. Eller åtminstone svara på frågor.


Det är alltid jag som får hålla igång konversationen och samtalsämnena rinner snart ut. För att ha något att berätta, brukar jag visa bilder i mobilen, bilder som jag tagit sen jag var där sist. Jag försöker att undvika bilder på sånt, som jag tror kan göra honom ledsen. Bilder på vårt hus och trädgård undviker jag och bilder på den mannen, som jag numera träffar visar jag aldrig. Livet går ju vidare – för mig, för T har det stannat. Eller snarade – det bromsar in.


Just det här med att kunna samtala, saknar jag. Jag skulle välkomna lite tjatiga frågor, om så bara lite, då visste jag åtminstone vad som rör sig i hans huvud. Hans språk har helt försvunnit, men länge kunde han klämma fram ett ja eller ett nej. Om det var på rätt plats är dock tveksamt.


När orden inte längre ville komma över läpparna, visade hans kontaktperson mig med hjälp av ett papper med ett ”nej” och ett ”ja” att han ändå kunde läsa och svara genom att peka. På en fråga: Vill du ha kaffe? Kunde han svara genom att peka på ordet.


Nyligen, när jag hälsade på, saknade jag ett papper att skriva på, så jag skrev i handflatorna, ett ja i höger och ett nej i vänster. Jag ställde frågor som: Vill du ha te? Svar ”ja”. Vill du ha honung i? Svar ”Ja”. Är det för varmt? Svar ”Ja”. Jag fortsatte vårt ”samtal” med frågor och hela tiden svarade han genom att peka på ja-handen. Ett så ensidigt och konsekvent svar hela tiden gjorde mig misstänksamt – är han verkligen med? Till slut frågade jag: Kan du vara snäll att peka på nej? Han pekade på ja-handen.


Åh, så jag skulle vilja veta vad han tänker. Eller inte tänker.

 
ANNONS
 
Anna-Carin

Anna-Carin

Torsdag 26 jan 11:47

Ja så gärna man vill veta vilka tankar som döljer sig innanför det yttre, bakom de oftast väldigt korthuggna svaren (ja, nej, vet inte - om ens det och oklart om det blir ja fast var menat nej och tvärtom). Känner igen det där med foton i mobilen, men jag visar mest bilder på min man - det är nästan bara då jag ser ett gensvar hos honom, att han känner igen sig själv - om det är relativt nytagna foton.

http://www.tankarinutid.blogspot.com

Anhörig

Torsdag 26 jan 16:53

Jo, jag visade senast en bild på honom. Tror han tyckte det var kul.

 
Ingen bild

Nadia

Torsdag 26 jan 21:43

❤❤❤ Tack för att du berättar hur det är nu. Har tänkt på er och tittar in här letande efter er ❤

Anhörig

Fredag 27 jan 08:05

Jo då, vi finns kvar, men jag vill bara skriva, när jag känner att jag har något att komma med. Många gånger, när jag hälsar på, är det som tiden har hakat upp sig och inget nytt händer. Och ibland är mina känslor bara så känslosamma, att jag inte klarar av att sätta ord på dem.

 
Åke

Åke

Tisdag 7 feb 05:39

Livet kallas det vist... T svarade ju på dina frågor... om det var rätt är ju en helt annan sak... Styrke kram.

http://www.macka144.se

Anhörig

Tisdag 7 feb 20:21

;-)

 
Karin

Karin

Onsdag 8 feb 12:49

Du fick ett svar, och det var det du misstänkte. Ytterligare en funktion som brister.
Gläds åt det liv du har hittat, njut av livet på Gotland, även om det är kallt och blåsigt fn. Solen och värmen kommer om vi håller ut!
Kramar Karin

http://pixelmojan.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anhörig - Onsdag 29 nov 19:28


När jag i dag hälsade på T, låg han på sängen. Han låg där som en fisk uppspolad på stranden av en svallvåg. Han kan knappt vända sig av egen kraft. Han ligger inte stilla, utan plockar planlöst med filt eller kudde.   Jag sitter bredvid sängen o...

Av Anhörig - Måndag 20 nov 09:45


    Med T är det ganska sorgligt faktiskt.   Han kan inte stå eller knappt ens hålla sig upprätt i en rullstol av egen kraft. Höger sida är ganska spastisk handen och foten är stel och förvriden. Han känner inte igen mig eller någon annan so...

Av Anhörig - Tisdag 31 okt 08:03


  Det här är jag   T är som vanligt sämre; men just nu sämre än vanligt. Han har problem med högra ögat, det är rött och svullet. Han var akut till en ögonläkare på lasarettet i förra veckan. Tyvärr förstår han inte att han ska undersökas och ...

Av Anhörig - Onsdag 6 sept 22:05


  En av de underbara tjejerna på T´s boende, sa ovanstående ord för något halvår sen och jag förstår precis hur hon menar.   Förr, när T fortfarande kunde gå, gick han ibland ut och ramlade i ett dike, utan att kunna ta sig upp av egen kraft. D...

Av Anhörig - Lördag 5 aug 21:40


Innan jag träffade T, bodde han i ett radhus i en förort till Stockholm. I vardagsrummet hade han valt benvita, långa gardiner med tunna, glesa ränder i ett tunt ylleliknande material. Undrar förresten om det inte är i riktigt ylle, T har alltid vari...

Presentation


En resa mot solnedgången

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Demensbloggen med Blogkeen
Följ Demensbloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se