Direktlänk till inlägg 26 april 2017

Man har inte roligare än man gör sig

Av Anhörig - 26 april 2017 15:27



 


Som vanligt är det svårt att, efter inledande berättelserna om de små händelserna under veckan, hitta på något att tala (berätta, han talar ju inte) om vid besöken hos T.


Jag brukar alltid ta en kopp the, bara för att ha något att göra. Men nu senast kom jag på något som T tyckte var lite roligt. Han brukar alltid sitta och stryka händerna över bordet om och om igen i all evighet, om han inte har något annat i händerna. Lite tvångsmässigt, det tillhör väl sjukdomen på något vis, antar jag. Helt utan förvarning slog jag till hans hand lite kärleksfullt och lätt. Han log och drog undan handen. Och så höll vi på så, ungefär som man gör med små barn. Han la handen på bordet och så fort jag försökte klappa på den, drog han undan den. Vi skrattade båda två åt vår lilla lek.


Tänk att så små saker kan roa.

 
 
Anna-Carin

Anna-Carin

27 april 2017 16:50

Det gäller att ta vara på det som funkar även om det inte är så mycket. Min man drar gärna i bordet, skjuter det fram o tillbaka, med den hand han kan använda ytterst lite. Ska prova din nyupptäckta metod.

http://www.tankarinutid.blogspot.com

Anhörig

29 april 2017 10:12

Den där stereotypa rörelsen med handen (höger för T´s del) – jag undrar om det är det man kallar för ”alien hand”. Han stryker hela tiden bordsytan, som om han sakta sopar bort smulor, framåt heöa tiden och sen börjar han om. T´s ser inte ut som de youtube-klippen och annat jag sett på Internet, men han håller på hela tiden han inte koncentrerar sig på annat. Så det kanske är det. Vet du?

 
Ingen bild

Anna-Carin

7 maj 2017 01:32

Nej, jag vet inte om det är "alien hand", har aldrig sett det bara läst om. Men det hör ju ihop med CBD om jag inte missminner mig så det skulle ju kunna vara det, men jag trodde det såg annorlunda ut. Det du beskriver tolkar jag mer som en stereotyp rörelse. Ha det bra, nu är det vår här också!

 
Kaela

Kaela

31 maj 2017 15:25

Det känns nästan lite fel att säga att jag läst din blogg en låång lång stund med stort intresse.
Jag berörs....
Har arbetat som samordnare för frivilliga som ofta utförde ledsagning eller gick in på annat sätt i familjer där den ena parten var demenssjuk för att underlätta.
Har sett hur svårt och hur tungt det är för de anhöriga.
Så bra att du skriver om det! Kunskap behöver spridas....och likaså erfarenheter.
Allt gott till dig!
Kaela

http://kaela.bloggplatsen.s

Anhörig

31 maj 2017 20:08

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anhörig - 27 mars 2018 08:26

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

Av Anhörig - 17 mars 2018 19:16

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

Av Anhörig - 14 mars 2018 07:22


    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

Av Anhörig - 10 mars 2018 19:07


    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Av Anhörig - 6 mars 2018 16:00


Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...

Skapa flashcards