Direktlänk till inlägg 20 januari 2015

En vecka på fastlandet…

Av Anhörig - 20 januari 2015 09:51


… det var en pers.


Det började redan på båten. T kissade ner dynan i den hytten vi delade med en annan kille. Jag skämdes och drog med mig T ut därifrån, men det visade sig att alla stolar på båten var tygklädda, så det enda stället vi kunde sitta, utan att förstöra något, var i trappan ner till bildäck. Men det var ju ändå skönt att slippa stå i en hel timme, som var kvar till vi var framme. I bilen har jag alltid plastade underlägg på passagerarsätet.


 


Vi fick sitta i trappan


Vi sov över hos min dotter i Nynäshamn (med plastat liggunderlag) och där kissade han ner hennes dynklädda köksstol på morgonen innan vi åkte. Som tur var, var dynan tvättbar. När vi kom fram till T´s bror hade T redan blött ner 2 av 3 byxor, så det första vi fick göra, var att be brorsan tvätta kläderna. Brodern tog T till en frisör, T hade blivit duktigt långhårig. Vidare fixade han med lite ekonomiska transaktioner åt T. Han kontaktade även Eurosport som var skyldig T pengar, vilket jag är oerhörd tacksam för, efterom jag försökt tidigare utan att få svar.


Jag hade packat ner både små och stora blöjor samt plastade underlägg. Så många att jag trodde det skulle räcka och bli över. Det gjorde de inte. Underläggen och de stora blöjorna tog slut efter några dagar, men de små blöjorna räckte i alla fall. Jag passade på att åka runt till mina barn och barnbarn, medan jag hade ”barnvakt”. Efter halva tiden skjutsade jag T till hans syster, så hon fick ta över. Där gick det lite bättre än hos brodern, antagligen för att de höll sig inne.


Nu är vi hemma sen 2 dagar och T bara sover, förutom när han äter. Vistelsen på fastlandet tärde ordentligt på hans ork. Endast till kvälls-tv´n går han upp och sätter sig i soffan. Det verkar som om inkontinensen har lugnat ner sig och är mer som vanligt. Troligtvis får han ökade besvär, när vi byter miljö, eller så beror det på att det är lite längre till en toalett. Här hemma kan jag se till att han lägger blöjorna i soporna. Jag kan tvätta kläderna och städa bort eventuellt spillt kiss och bajs. Det är jag för övrigt duktigt trött på, men det är nog bara att fejsa läget, som det heter.


 
ANNONS
 
znogge

znogge

20 januari 2015 14:38

Jag är imponerad över att du orkade med att resa när det är som det är och utan att ha någon till din hjälp. För det tycker jag är högtid att du får nu. Annars blir det på tok för tungt för dig...

Kram

http://znnogge.wordpress.com

 
Ingrid

Ingrid

20 januari 2015 18:09

Han är så fin din T!
Jag förstår mer än väl att han charmade dig.
Det är så tragiskt att han drabbats av denna hemska sjukdom och jag hoppas att du orkar fortsätta att älska honom mitt i er jobbiga vardag.
Kram, Ingrid

http://stenstugu.com/wp

 
Ingen bild

ingabritt jormelius

21 januari 2015 10:43

Hej. Jag är också imponerad över att du orkar resa. Det är svårt när vardagen ändras för den sjuka. Jag slutade sova över hos barnen efter ett tag, fast nu hade ju jag dom på ett avstånd då det var möjligt att åka för dagen. Jag vet precis hur det är när man står mitt i det. Det går ett tag till! Det är inte så farligt! Var meningar jag ofta tänkte. Så snälla kör dig inte helt i botten. Var rädd om dig. Ingabritt

 
Ingen bild

Sundsvalls Micke

22 januari 2015 00:35

Hej.
Är anhörig till en ung dement. Ja min sambo fick sin diagnos vid 53 års ålder. Om du vill ha kontakt så skriv gärna till mike.g@home.se.
Micke

Anhörig

22 januari 2015 21:27

Tack!

 
Ingen bild

Sundsvalls Micke

22 januari 2015 00:38

Kolla gärna fallgropar.se finns mycket att lära och läsa där.

Anhörig

22 januari 2015 21:27

Tack för tipset. Jag har kollat lite. Sitter på jobbet just nu, så jag ska kolla mera, när jag har lugn och ro hemma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anhörig - Tisdag 27 mars 08:26

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

Av Anhörig - Lördag 17 mars 19:16

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

Av Anhörig - Onsdag 14 mars 07:22


    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

Av Anhörig - Lördag 10 mars 19:07


    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Av Anhörig - Tisdag 6 mars 16:00


Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...

Presentation


En resa mot solnedgången

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Demensbloggen med Blogkeen
Följ Demensbloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se