Som vanligt sov T till fram åt 10 – 10:30. Han åt sin frukost och drack sitt the, helt enligt rutinerna. Jag pysslade med mitt. Plötslig stod han klädd i stadsklädsel – jeans och skjorta – annars brukar det vara någon form av overallbyxor och T-shirt. Han hade plånboken i handen och tittade förväntningsfullt på mig.

–        Ska vi åka nu?

–        Vart då???

–        Till Slite.

–        Varför då?

–        För att köpa vaniljsås.

–        Nä, varför tror du det?

Allt detta sa han med sina talsvårigheter och det tog ett tag innan allt var sagt. Han såg plötslig lite slokörad ut, som om jag kommit på honom med något skamligt.

–        Jag trodde vi skulle göra det.

–        Varför i hela friden då?

–        Nä, jag vet inte.

Nu såg han ut att skämmas. Han hade nog fått för sig det, men det hade vi inte pratat om alls.

–        Varför fick du för dig att vi skulle åka till Slite?

–        Asch, det var något jag drömde.

Nä, det tror jag inte, jag tror det är en del av din väg in i demensen. Men det tänkte jag bara, det sa jag inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...