I dag ringde jag minnesmottagningrn, för att höra hur T ligger till i väntan på demensutredningen. De hade inte fått någon remiss från Neurologrn. Var det inte det jag misstänkte.

Det är skamligt för sjukvården att detta inte fungerar. Det är inte första gången, jag upptäcker att inte remisser skrivs, inte skickas eller inte åtgärdas. Inte andra gången heller för den delen. Tråkigt att man inte kan lita på den funktionen hos vården. Inte minst med tanke på att jag själv representerar sjukvården. Men ändå tur att jag vet hur jag ska felsöka.

Det är en läkare som ska skriva en remiss, så jag vet i vilken yrkeskategori det brister. Dagens ansträngningar slutade dessbättre med en högprioriterad remiss till en demensutredning. Tack till sjuksköterskan, som tog tag i saken och såg till att något hände.

 

Mia

11 oktober 2014 16:10

Idag fann jag din blogg och har läst vartenda inlägg. Du berör!

Att vara anhörig till en demenssjuk person är inte lätt. Det begränsar livet väldigt för den som står den sjuke allra närmast. Jag kommer att återvända till din blogg...

http://miatankar.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...