I dag har T sovit hela dagen, förutom att han åt frukost vid 11-tiden, därefter gick han och la sig igen. Först vid 19:00, lagom till teve, vaknade han till liv. Hans sjukdom gör honom så trött, att man knappt tycker att han har något liv värt namnet.

Själv har jag sovit halva dagen – förmiddagen – man då hade jag faktisk jobbat natten före. Eftermiddagen ägnade jag åt att släpa sten. Jag har fått 3 högar med sten av grannen och nu tänker jag bygga en låg mur runt min lilla ”skog” på ca. 1000 kvadratmeter.

Nån gång i framtiden ska jag göra en trädgård av den. Än så länge består den av slånbärsbuskar och runt 25 jättetallar. Resterande tomten är väl det man kallar trädgård, även om där när vi flyttade in bara fanns en massa höga träd som skuggade och en stor gräsmatta. Allt detta ska jag vidareutveckla till min drömträdgård. Jag får göra allting själv, T verkan kan eller är intresserad, men det gör ingenting, jag tycker det är så roligt att jag knappt kan vänta tills det blir vår och allting börjar att växa.

Det är viktigt för mig att fortsätta njuta av mina intressen och även skaffa nya, nu när T blir sämre och sämre. Även om hans liv är en lång nerförsbacke, där allting blir sämre och sämre, tänker jag inte sluta att njuta av livet. Det är nog snarare så att jag har blivit ännu mera medveten om att livet ska levas medan man har det. Tids nog kommer jag att tvingas att dra ner på allt det roliga. Vem vet hur länge man får leva?