Det finns positiva ting med att gå igenom svåra saker. Jag försöker att träna mig i att tänka positivt, det vinner jag nog på, tror jag.

En på min anhöriggrupp sa: ”Jag blir så trött på alla som tycker. Det är bara jag som vet, hur det är.” Så rätt hon har! Och ändå, kan man begära att andra ska förstå? Man kan försöka förstå, men bara den som är mitt i eländet vet. Det gäller nog alla prövningar i livet.

Förutfattade meningar har vi alla, det är de som är vår livserfarenhet och som ger oss regler att leva efter. Jag tror inte man ska avfärda förutfattade meningar som negativa. I stället kan man använda dem på ett bra sätt. Man kan försöka omforma dem till ett positivt synsätt och glädjas åt att andra människor har olika erfarenheter – det som kan tillföra något i stället för att begränsa.

Om vi tränar oss att tänka positivt, försöker att se allt med livsglädje och bejaka livet, så vinner vi mer livsglädje. Den dag vi kommer till slutet av livet, är det skönt att kunna tänka tillbaka med belåtenhet i stället för besvikelse. Säg ja till de små, och stora, sakerna som gör livet glatt och strunta i det som gör det småskuret och begränsat.