I går kväll såg jag ett program på teve om ett par, där mannen hade fått ALS. Man fick följa dem några år av sjukdomen, och in i döden för hans del. Kvinnan var så där underbart omhändertagande. Med humor, kärlek och stor kroppslig ömhet, tog hon hand om sin sjuka make. Precis så där skulle jag vilja vara.
Men det går inte, det är inte jag. Jag har inte alls samma tålamod. Kanske för att min man inte är med i själen, han är inte den jag en gång gifte mig med. Men kan jag skylla på det?
Den kroppsliga kärlek är för länge sedan saligen insomnad. Jag klara inte av hans totala brist på hygien och dubbla inkontinens. Jag är en skapligt bra sjuksköterska, men jag klara inte att ta hand om min egen man på ett kärleksfullt och självuppoffrande sätt. Jag är en riktig kärring – en häxa – fast alla tror att jag är så snäll och god. Ett helgon? Nä, långt ifrån.
ingabritt jormelius
13 mars 2015 11:13
Näää du är inte kärring eller häxa, du är bara helt mänsklig. Tror det är svårt att vara ömt onhändertagande när det bara är skalet kvar av den människan man en gång gifte sig med. När språket och kroppsliga kontakten försvinner blir det svårt. Jag hade oxå jättesvårt med den bristande hygienen. Dom blir en annan personlighet. Så snälla känn dig inte ragatig för du gör ett toppen jobb och T uppskattar det även om det inte visas. Kram från en som förstår hur du menar. Been there done that.
Anhörig
13 mars 2015 20:01
Så skönt att läsa!
znogge
13 mars 2015 12:34
Men den vårdande uppgiften som du får med din man tycker jag egentligen att någon annan skulle göra. Men visst, då blir man beroende av att ha hemtjänsten på täta besök... Förstår mer än väl att det är en tung situation och att ett soligt leende kan vara mycket långt borta.
http://znogge.wordpress.com
Anhörig
13 mars 2015 20:06
Ja, det är ju just så. Och så vill jag ha ett hem, där inga utomstående kommer o går ständigt.
Stella
13 mars 2015 12:59
Du gör ditt bästa. Och alla är vi olika. Så se inte ner på dig själv. Man kan inte vara bra på allt. Trots allt bor din man i sitt hem fortfarande och det är väl du som gör det möjligt. Du är duktig! Du är snäll! Se det ur mitt perspektiv, så ska du se att du inte alls är nån elak häxa. Och som jag ser det kan du väl tänka på ett vårdboende? Jag menar, jag är ju klar i huvet fortfarande, och har diskuterat detta med min man, och planerat framtiden. Så det är inget nederlag att inte orka och välja vårdboende. Har en väninna som gått igenom sak som du och det blev ett bättre liv för dom bägge när hennes man flyttade in på ett vårdboende. Så tänk tanken.
Lite rörig kommentar, tråkigt, du har det ju redan jobbigt och så ska du försöka reda ut vad jag säger.
Allt gott till er!
http://narganget.wordpress.com
Anhörig
13 mars 2015 19:48
Såga inte dina kommentarer, jag uppskattar dem verkligen och jag tycker du är otrolig stark!
Ingrid
13 mars 2015 13:38
Är du inte lite för hård mot dig själv nu? Vad man ser på tv speglar nog inte alltid sanningen och några änglar finns det inte här på jorden. Att trötthet, både fysisk och psykisk, gör att man tappar ork och tålamod är nog bara mänskligt.
Varm kram, Ingrid
http://stenstugu.com/wp
Anhörig
13 mars 2015 20:03
Tack Ingrid, det värmer ska du veta.
Julia
13 mars 2015 16:22
Du ÄR en jättebra sjuksköterska, men jag tror att när ens make blir sjuk blir allting alldeles för nära.
När du går ifrån jobbet, kan du hänga in den, som din vita (?) rock och glömma allt till nästa arbetspass.
Men det går tyvärr inte med ens närmaste = livskamrat.
Tänker på dig!
Kram
/Julia
http://hjuliahullerombuller.blogspot.se
Anhörig
13 mars 2015 20:02
Skönt att få förståelse och förlåtelse. Tack!
Mig
13 mars 2015 18:56
Mina tankar går till dig! Kram från en främling
Skånskan
14 mars 2015 11:53
Snälla du ! Jag jobbar som anhörigstödjare och med personer med demenssjukdomar och ser bakom fasaden hur folk har det. Du är absolut ingen häxa !! Tvärtom skulle fler anhöriga vara så medvetna och ärliga som du är. Det är ingen dans på rosor att vara anhörigvårdare och jag tycker du dömer dig själv alldeles för hårt. DU måste få leva ditt liv även om din make drabbats av sjukdom. Ta mer hjälp när du känner dig mogen för det.
Styrkekram till dig från Skåne.
Anhörig
14 mars 2015 17:33
jag både vill ha hjälp - och inte. Usch, va svårt det här är. Men tack!
Åke
14 mars 2015 15:35
Jag grejade inte min far. Han jobbade inte när han fyllde 50, mor köpte sedermera ett stort hus, jag hyrde av henne på övervåningen för mig själv. Det var ett mindre hyreshus med tre lägenheter. Jag hade 120 kvm. Han kanske var 55 när vi flyttade in där... Jag skulle passa han ibland för han var på sk. dagvård tills kl 16-17 tiden... Jag hade mycket svårt att hjälpa mor, min egen far jag sett så mycket upp till... Mor jobbade oftast till 18:30 tiden... Oj vad svårt det var! Idag kanske jag sett annorlunda på saken... Med jag var endast 27-28 år då... Min mellanbror tog ett mycket större ansvar som bodde längst ned i huset, han ställde upp 100 % men det hände ju ibland att han skulle någonstans... Jag fördömer inte dig. Vad jag vill mena är att man själv måste få välja vad man klarar av. Du själv vet bäst med/om din livskamrat.
http://www.nacka144.se
Anhörig
14 mars 2015 17:32
Jo, jag märker ju att det är många som har liknande upplevelser. Men ack så svåra beslut.
Åke
14 mars 2015 18:51
Visst är det svåra beslut. Men ingen ska fördömma dig. Min mor blev det prat om: Hur orkar du? Varför gör du si och så? Oj vad ledsen hon blev många gånger... Mor har inte förlåtigt några än som inte hälsade på far.
Man ska först sitta i den situationen själv ang. vårda nära anhörig. Spelar ingen roll hur mycket utbildning man har inom sjukvården då... När det händer en själv? Då får man ta ställning. Jag stod bredvid och såg på två partner där en tynade bort och den andre gav 100 % trygghet.
http://www.nacka144.se
Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...
Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...
