I morse kom jag hem från jobbet efter att ha jobbat dubbelpass, d.v.s från 17:00 – 08:00. Redan när jag öppnade dörren, kände jag på lukten att jag skulle få jobba lite extra, nu i det egna hemmet, innan jag kunde gå och sova.

Det var lite skumt inne, när jag klev in genom dörren. Jag tog av mig skorna och gick in i strumplästen. Det skulle jag inte ha gjort, för strax innanför dörren trampade jag i den första pölen. T hade stått vid entrédörren och tittat ut genom fönstret, såg jag och eftersom han inte kan styra sin urinering, utan urinen bara droppar okontrollerad mest hela tiden, så hade han lämnat visitkort där på golvet och dörrmattan. Även mattan som ligger nedanför trappan var fläckig. Överallt i hallen fanns mindre och större, halvt intorkade pölar. Jag tog av strumporna och satte på mig skorna igen.

På toaletten var det som vanligt en pöl med små stänk upp på väggen. Toasitsen var full av bajs; likaså insidan av toastolen. Så även handfatet, vattenkranen, ljusknappen samt dörrposten. Handduken hade även den bruna fläckar. I hinken, som jag ställt strategiskt framför toaletten, låg en bajsblöja. Jag har faktiskt lyckats lära T att lägga den smutsiga blöjan i hinken, det funkar två av tre gånger ungefär. Dessvärre hade han inte tagit ur blöjan ur kalsongerna, så även de låg i hinken.

På väg ut i tvättstugan för att hämta skurhinken, såg jag även spill av urin på golvet där. Jag fyllde hinken med vatten för att påbörja saneringen. Jag brukar först torka av golvet med vatten och därefter vatten med välluktande såpa i. Eftersom den första omgången vatten snart blir kissblandat, så får jag byta vattnet flera gånger. Annars torkar jag ju snart golvet med kissvattnet igen.

Full av onda aningar gick jag in i Ts rum och alldeles som jag väntat mig, så var även det golvet kissigt. På golvet, bredvid den strategiska hinken där, låg en begagnat blöja och bredvid även ett par kalsonger med bajsfläckar. Jag lyfte på täcket och där låg T utan kalsonger eller blöja. Tur i oturen – han hade ännu inte kissat i sängen, men lakan och täcke var fullt av bruna fläckar. Fast jag bytte sängkläder dagen innan (som så många andra dagar), fick jag nu göra om samma process.

Då jag satt på honom rena kalsonger och en dubbelblöja samt bytt sängkläderna, sa jag att han kunde lägga sig igen. Han vände sig mot sängen, satte upp ena benet i sängen och lyckades på något underligt vis samtidigt få ner rumpan på madrassen. Där satt hans sedan med fötterna på huvudkudden och ryggen mot sänggaveln som Pippi Långstrump. Från denna, något udda ställning, hade han en stund att göra, innan han kunde lägga sig tillrätta med huvudet på kudden och dra täcket över sig igen.

I köket fanns endast enstaka, små kissfläckar – alltid något! Förr att spara tvättmaskinen slängde jag in sängkläderna tillsammans med de två, små hallmattorna och mina strumpor, som samtliga var kissiga. Det skulle jag inte gjort. Efter att tvätten gått klart, hade sängkläder och strumpor samma röda nyans som hallmattorna. Nu har jag hängt tvätten på tork och sitter med min thekopp framför mig. Det tog mig 1½ timme att få hemmet i användbart skick.

Jag brukar alltid försöka se något gott i allt ont som sker. Det goda i mitt kiss- och bajsinferno torde väl vara att jag nog har ett av Sveriges renaste golv. Inte ens på sjukhusen tvättar man golven så ofta som jag.

I morgon kommer biståndshandläggaren för att göra en bedömning av Ts (och mitt) behov av ett annat boende åt honom. Håll alla tummar ni har.

 

Amanda å matte Julia

21 oktober 2015 19:57

Jag håller allt jag kan och har.
Tänker på dig ofta!

Kram
Julia

http://hjuliahullerombuller.blogspot.se

 

Ingabritt Jormelius

21 oktober 2015 22:28

Vännen. Alla tummar hålles! Låter verkligen som om det är dax för ett annat boende. För din skulle kan jag bara önska att du kunde sätta dig med en kopp te när du kommer från jobbet. Inte börja med storstädning. Kramar om.

Anhörig

22 oktober 2015 11:45

Just en kopp te varje morgon i lugn och ro är mitt mål. :-)

 

Maria

22 oktober 2015 06:51

Var snäll coh berätta hur det går, jag är väldigt nyfiken och intresserad!

http://www.maria-yogini.blogspot.se

Anhörig

22 oktober 2015 11:44

Det ska jag göra.

 

Skånskan

22 oktober 2015 18:39

Hoppas på en snabb lösning så att du kan leva ditt liv normalt. Du är verkligen värd det efter allt du fått gå igenom . Kram .

 

Znogge

22 oktober 2015 21:58

Du har min tumme! När svärmor fick sin Alzheimerdiagnos fick hon föredömligt snabbt ett boende. Jag hoppas verkligen att T får det med för han om något behöver det. Du med fast indirekt...

http://znogge.wordpress.com

Anhörig

22 oktober 2015 22:53

Tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Det är nu 1½ vecka sen Thomas dog. Det tog drygt en vecka från det att vi insåg att han var terminal, så det gick väl ganska fort egentligen. Han slutade helt enkelt att äta, inte medvetet tror jag. Inte så att han tänkte att om jag slutar a...

      Idag skiner solen så vackert och temperaturen snuddar vid nollstrecket. Vid horisonten ser man svarta moln innehållande snöbyar. Det känns ännu så overkligt - i morse 06:14 drog T sina sista andetag. Det har varit en lång och svår färd m...

    T är nu terminal och vi har turats om att sitta hos honom. Snart är det min tur att vaka. Så många gånger jag stått bredvid en anhörig och försökt trösta och förklara, nu sitter jag där själv. Personalen här är så fina och hjälpsamma.  ...

    I tisdags meddelade jag T´s anhöriga att han nu var märkbart försämrad. Att ta det beslutet är ett avgörande byggt på yrkeserfarenhet. Men det är också en viss chansning, man kan aldrig veta helt säkert. Det är en konst av den högre skolan o...

Nu ser jag en märkbar försämring från tidigare, T är smalare och längre bort i sin egen värld. Han ligger i sängen på sin vänstra sida. Så liten han har blivit, så tunn och hjälplös. Hans ögon möter mina, men det är tomma ögon, som inte begriper vad ...